Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Världsrymden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44
VÄRLDSRYMDEN.
f. m., och deras mängd är då omkr. 242 gånger större än
mellan 8 och 9 e. m. Om dagsljuset icke hindrade
iakttagelserna, skulle man sannolikt finna deras minimum kl. 6
e. m. och deras maximum kl. 6 f. m. På norra halfklotet
äro stjärnfallen därjämte talrikare under senare halfåret än under
årets första del, oberoende af de stora st järn fallss värmarna.
Planeterna. Planeterna kunna efter sin täthet indelas i
två grupper; hos den ena gruppens planeter är tätheten större
än 0,6, om jordens täthet, som är gånger större än vattnets,
sättes lika, med 1; hos den andra gruppen utgör tätheten 0,3
eller ännu mindre. Till den förra gruppen höra Mars (täthet
= 0,7i) och de solen närmare planeterna, jorden (täthet = 1),
Venus (täthet = 0,s) och Merkurius (täthet = 0,63). Till denna
grupp kan äfven Månen, med en täthet af 0,62, räknas. Till
den andra gruppen höra de yttre planeterna Jupiter (täthet =
0,23), Saturnus (täthet = 0,12), Uranus (täthet = 0,13) och Neptunus
(täthet = 0,3). Till denna grupp skulle man äfven på sitt sätt
kunna räkna själfva solen, hvars täthet är 0,25. Man har all
anledning antaga, att den första gruppens himlakroppar äro mycket
lika vår jord, ity att de äga en fast skorpa af vanlig
temperatur och ett varmare inre. De befinna sig, så att säga, på ett
längre framskridet skede af utveckling. De andra planeterna
däremot, hvilka ha en med solen jämförlig täthet, befinna sig
ännu i ett jämförelsevis outveckladt skede, ity att de sannolikt
i likhet med solen äro gasformiga och icke äga en fast skorpa.
Detta öfverensstämmer också därmed att den förstnämnda
gruppens planeter ha jämförelsevis obetydliga massor och
fördenskull också jämförelsevis hastigt kunnat afkylas. De båda
största äro jorden, hvars massa sättes till 1, och Venus, hvars
massa är 0,8i. De minsta äro Merkurius med 0,032 massa och
Mars med O,ios massa; ännu mindre massa har månen, endast
0,0122. Däremot äro de mindre täta planeternas massor mycket
stora; Uranus’ massa uppgår nämligen till 14,7 och Neptunus’
till 16,5, men båda äro rent af dvärgar i jämförelse med
Saturnus, hvars massa är 92,6 och Jupiter med en massa af 309,5,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
