Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Världsrymden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
43
världsrymden.
den stora obeständigheten i kometernas rike. Sannolikt ha
meteorsvärmarna under mellantiden efter sin förra glänsande
uppenbarelse kommit nära en planet och genom denna erfarit
rubbningar i sina banrörelser. På samma sätt har förmodligen
Brorsens komet, som upptäcktes 1846, åter aflägsnats ur
solsystemet, enär den förgäfves efterspanats åren 1884 och 1890,
då den skulle visa sig. Helt säkert är detta också fallet med
Lexells komet, som upptäcktes 1770 och sannolikt till följd af
Jupiters inverkan 1767 införlifvades med solsystemet. Dess
omloppstid utgjorde 5 x/2 år, hvarför den skulle återkomma
1775 och 1781; den har emellertid icke återfunnits. Man har
beräknat, att kometen 1779 kommit mycket nära Jupiter och
därvid påverkades på sådant sätt, att den utkastades ur
solsystemet.
Af de periodiska kometerna finnes egentligen blott en enda,
Halleys komet, som är synnerligen påfallande och ljusstark.
Eljest ha alla stora kometer, som väckt så mycket uppseende,
med säkerhet icke iakttagits mer än en gång i solsystemet.
Halleys komet har en omloppstid af 76,3 år; dess största
af-stånd från solen är 35,4 af jordbanans radier, dess närmaste
omkr. 0,5 jordbanradier. Kortaste omloppstiden har Enckes
komet, nämligen 3,3 år. De stora blott en gång sedda
kometerna ha ofta så bestämda banor, att man tämligen noga kan
bestämma deras omloppstider. Dessa äro högst betydliga, t. ex.
för kometerna af 1881 och 1882 omkr. 3,000 år.
Stjärnfallen förekomma icke så sällan som man skulle
kunna tro; En iakttagare varseblir omkr. 10 stjärnfall i timmen
på den del af himlen, som han kan öfverskåda. Som denna
del utgör ungefär en fjärdedel af himlahvalfvet, så skulle från
en iakttagelseort 40 stjärnfall i timmen kunna iakttagas. Häraf
har man beräknat, att under loppet af ett dygn omkr. 10
millioner stjärnfall inträffa på jorden. Hos stora stjärnfall
kan mängden vara 1,000 till 10,000 gånger större. Antager
man, att hvarje stjärnfall väger 5 gr., så skulle jordens vikt
årligen ökas med icke mindre än omkr. 20 millioner kg., då
jordens vikt befunnits vara 59,850,000,000,000 kg. Allra oftast
inträffa stjärnfallen under morgontimmarna, mellan 3 och 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
