Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Världsrymden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48
VÄRLDSRYMDEN.
De mest betecknande företeelserna på månen äro de starkt
utvecklade ringbergen, hvilka motsvara våra vulkaner. De äro
emellertid betydligt större än dessa: af vallar omgifna ytor af
ända till mer än 200 km. i genomskärning, jämte små kratrar
af blott 1 km. i genomskärning; i medeltal ha ringbergen
omkr. 40—80 km. i genomskärning. Af dylika ringberg finnas
flera hundra, af kratrar många tusen på månen. I synnerhet
äro månbergens höjd, att döma af den skugga de kasta,
betydligt större än på jorden. Det högsta uppmätta ringberget,
Curtius, nära dess sydpol, höjer sig delvis kring den af
detsamma inneslutna slätten med omkr. 8,000 m. De stora
ringbergen nå omkr. 4,000 m. högt öfver sin omgifning. Månytans
stora ojämnheter härröra sannolikt däraf att intet vatten finnes
därstädes, som kan afschakta höjderna. I alla händelser måste
vulkanerna på månen en gång ha utslungat många gaser och
äfven vattenånga, hvilka båda emellertid numera äro så godt
som fullständigt försvunna därifrån. Flere omständigheter
antyda likväl, att en atmosfär fordom funnits. Sålunda förefinnas
bland annat stoftmassor, hvilka man tydt såsom vulkanisk aska,
på nära tusentals kilometers afstånd från de ställen, där de
utslungats. Efter all sannolikhet ha vindarna flyttat askan
denna långa väg. Äfven de fåror, man iakttager på månen,
smala, ända till flera hundra kilometer långa klyftor, hvilka
genomskära vallar, berg och lågländer, erbjuda vissa likheter
med gamla flodbäddar, men skilja sig också i många afseenden
från dem. På grund af dessa företeelser kan det emellertid
ifrågasättas, om verkligen hvarje spår till atmosfär försvunnit
från månen. Denna atmosfär kan dock icke öfverstiga en
storlek, som man beräknar till 2 mm. kvicksilfvertryck. Den
skulle i så fall vara blott 1/M0 af jordens atmosfär.
En fråga af stort intresse är, om förändringar ännu
förekomma på månen. År 1877 upptäcktes sålunda en ny krater
i närheten af den i månskifvans midt belägna kratern
Hygi-nus. Då man därefter med större uppmärksamhet undersökte
denna trakt, fann man i jan. 1896 därstädes två nyuppkomna
fåror, hvilka omöjligen kunnat förbises, om de redan
före-funnits vid de iakttagelser, som gjordes i juni 1894. Många
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
