- Project Runeberg -  Kulturens historia : den mänskliga odlingens utveckling från äldsta tider intill våra dagar / 1. Naturen och människan /
49

(1918) [MARC] Author: Oscar Heinrich Dumrath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Världsrymden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

VÄRLDSRYMDEN.

49

andra exempel finnas, och det torde ingalunda vara alldeles
otänkbart, att de oerhörda temperaturväxlingar, som månens yta
i närheten af ekvatorn undergår en gång i månaden —
växlingen kan stundom uppgå ända till 300° C. — gynnar
uppkomsten af sprickor, hvarigenom småningom djupare
ingripande förändringar skulle kunna föranledas. De trakter, där
man tror sig ha iakttagit förändringar, ligga också verkligen i
ekvatorns närhet.

Frånvaron af vatten ger sig till känna därigenom att
egentliga bergskedjor på månen äro jämförelsevis sällsynta: — den
enda bildning, som förtjänar namn af bergskedja, är
Apenninerna på midten af månens norra hälft. Under normala
förhållanden utgestaltas bergskedjorna på jorden genom vattnets
inverkan ur en högslätt, men månbergen, som alla förråda
vulkaniskt ursprung, äga i allmänhet icke brantare väggar än
motsvarande bildningar på jorden och ha icke af schaktats
genom vattnets inverkan.

En högst egendomlig företeelse, som månen erbjuder, äro
de s. k. strålsystemen. Dessa strålar, som löpa alldeles raka
utan afseende på månytans beskaffenhet i öfrigt, bestå icke i
höjningar eller fördjupningar af månskorpan, utan endast af
ett ljusare material än omgifningarna. Huru de uppstått,
synes i hög grad gåtlikt. Mestadels anses de för sprickor,
som utfyllts af en ljusare eruptionsmassa.

Afståndet mellan jordens medelpunkt och månens
medelpunkt har befunnits utgöra 60,27 jordekvatorsradier eller
984,400 km. Månens genomskärning utgör 3,475 km eller
något mindre än 2/7 af jordens, dess yta sålunda x/13, dess
volym omkr. x/50 af jordens.

Det egendomligaste i månens rörelse är, att han roterar
kring sin axel på samma tid som han löper kring jorden och
fördenskull alltid vänder mot oss samma sida; den andra
sidan förblir för alltid dold för människans blick. Till följd
af månens långsamma vridning kring sin axel är en måndag
29 x/2 gång så lång som en dag på jorden. I månekvatorns
närhet lyser solen utan af brott nära 15 af våra dygn på en
punkt och är lika länge under horisonten. Då man funnit, att

Naturen och människan.

4

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jun 11 16:23:06 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kulhist/1/0061.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free