Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Världsrymden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÄRLDSRYMDEN.
53
variga hvita fläckar ser man tillfälligtvis på Marsytan ända
till ekvatorn. I många fall uppträda dessa hvita fläckar på
bestämda ställen, hvilka förändra sin rödaktiga färg till hvitt
för att efter några dagar återtaga sin gamla färg. Man får
tydligen den föreställningen, att snöstormar höljt de nämnda
trakterna med snö och att de ställen, som därvid föredragas,
utmärka upphöjningar på Mars’ yta. Sådana höjningar har
man också, liksom på månen, funnit därigenom att gränsen
mellan planetens ljusa och mörka sidor icke ser alldeles jämn
och bågformig ut, utan uppvisar ljusa ufbuktningar. Dessa
förekomma endast i de läderbruna trakter, hvilka man
föreställer sig vara fast land. Likaså finnas på samma ställen
dalar motsvarande inböjningar. Dessa gestaltningar äro
alldeles för varaktiga för att kunna anses som molnbildningar.
En högst egendomlig och intressant iakttagelse har gjorts
af den italienske astronomen Schiaparelli. Han iakttog 1882,
att flera hvita strimmor utgingo från nordpolen åt söder med
stark böjning åt höger. Detta var under vinterhalfåret. Då
därpå solen steg högre, försvann småningom de hvita
strimmorna, hvilka utgingo från utsprång i nordpolskalotten. Om
en kall vind utgått från dessa utsprång, skulle luftdelarne i
denna vind till följd af planetens axelvridning ha beskrifvit
sådana vridna band, som framställas af de hvita strimmorna.
Man får ovillkorligen den föreställningen, att kalla vindar utgått
från nordpolskalottens sydligaste ställen för att i mildare
luftstreck frambringa förtätningar, genom hvilka snöfall orsakades
längs vindbanorna.
Mellan de hvita polarfläckarna ser man på Mars’ yta en
mängd egendomliga detaljer. Rödgulaktiga ljusa partier
omväxla med blågråaktiga mörkare. De mörkare ställena anser
man vara haf och de ljusare fast land. Liksom på jorden äro
hafven hufvudsakligen förlagda till himlakroppens södra del.
Det enda stora hafvet täcker den sydliga cirkumpolartrakten.
På norra halfklotet förekomma endast sjöar och de kanaler, som
förena dem. Det är rätt egendomligt, att färgen icke ständigt
förblir densamma, utan att vid tiden för snösmältningen vid
polerna de mörka partierna svälla, de ljusa däremot växa un-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
