Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Världsrymden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
60
VÄRLDSRYMDEN.
tid förhålla sig oregelbundet, enär dess bana intager en
betydlig lutning mot jordens ekvatorialplan. Vår måne är också
ovanligt stor i förhållande till jorden, enär dess radie uppgår
till 1,740 km., således motsvarar 0,27 jordradier.
Mars har två månar, af hvilka den inre befinner sig på ett
afstånd från Mars’ medelpunkt af blott 9,300 km. eller 6,900
km. från planetens yta, och den yttre på ett afstånd af 23,000
km. från Mars’ medelpunkt.
Jupiter har fem månar på de olika af stånden af 126,000,
420,000, 669,000, 1,067,000 och 1,877,000 km. Saturnus är
särdeles rikt utrustad med månar; han har nämligen icke mindre 8
stycken, af hvilken den närmaste befinner sig på ett afstånd
af 186,000 km., den aflägsnaste åter på 3,538,000 km. från
planeten. Till sin storlek äro dessa månar ganska olika; den
minsta har en genomskärning af blott 310 km., den största
åter af 2,259 km.
Uranus har 4 månar på afstånden 194,000, 271,000,
444,000 och 593,000 km. Neptunus slutligen har blott en
måne på ett afstånd af 454,000 km. från hufvudplaneten och
ungefär lika stor som jordens måne.
Fixstjärnorna. I klara höst- och vinternätter se vi
him-lahvalfvet beströdt af mer eller mindre lysande punkter, som
tindra mot den mörka rymden. Tager man en skarp kikare
och med denna betraktar himlen, varseblir man genast, att
stjärnornas mängd är mycket större, än vi föreställa oss, då vi
betrakta natthimlen med blotta ögat. Och ju starkare kikare
vi kunna använda, desto talrikare bli också de stjärnor, som
visa sig i kikarens synfält, till dess att detta synes liksom
beströdt med guldstoft. Också har antalet numer upptäckta
stjärnor ökats oerhördt; man har infört dem i stjärnkataloger
och började göra detta redan för 2,000 år sedan.
Den st järnkatalog, som upprättades vid denna tid af den
gamle grekiske astronomen Hipparchos, omfattade endast 1,080
stjärnor, sedda med blotta ögat. Den första katalog, som
upprättades sedan kikaren börjat användas till himlahvalfvets
utforskande, af engelsmannen Flamstead innehåller 2,866 stjärnor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
