Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Världsrymden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÄRLDSRYMDEN.
91
detta tillstånd svara de spiralformiga töcknen, som äro
utomordentligt vanliga. De äro mycket flacka, skifformiga, hvilket
visar, att gravitationen uppväges af en centrifugalkraft i
skivans plan.
Utvecklingen har sålunda framskridit till den period, då
planet- eller stjärnsystem börjat bilda sig. Dessa systems
kroppar tilltaga allt mera genom sin kondensalion ur den
om-gifvande materian. I början stiger deras temperatur genom
kondensationen, men därpå uppstår stark strålning, och med
denna afkylas åtminstone de högre lagren. Detta förhållande
måste slutligen leda till alt en fast skorpa bildas, hvarpå
värmeförlusten utåt så godt som alldeles afbrytes.
Sålunda bortgår genom hvarje kvadratmil af jordskorpan
till följd af denna ringa värmeledning icke ens en tusen
milliondel af det värme, som solen utstrålar från samma yta,
och då solen en gång täckes af en lika stor skorpa som jorden,
skall den på tusen millioner år icke förlora mera värme än
hvad den nu gör på ett enda år. Men i dess inre skall
fortfarande en temperatur av nästan samma höjd som den
nuvarande på flera millioner grader vara förhärskande, och
därinne skola samma oerhördt explosiva föreningar förefinnas
som nu. ”Som ett oerhördt dynamitmagasin skall den mörka
solen sväva fram i rymden utan att förlora någon nämnvärd
del af sin energi under billioner år.”
Det slutliga tillståndet hos de ur töcknen utvecklade
himlakropparna karaktäriseras följaktligen såsom stora kroppar
med oerhördt högt tryck och ofantligt hög temperatur i sitt
inre, hvilka omgifvas af en fast, ytterst svagt värmeledande
skorpa och kunna anses såsom nästan absoluta
energibehållare. Till följd af den höga temperaturen och det starka tycket i
deras inre äro atomerna i dem sammanslutna till föreningar
ai oerhörd energimängd vid utomordentligt ringa volym.
Himlakroppars sammanstötning i världsrymden. Dessa
kroppar skulle nu under omätliga tider kretsa kring
hvarandra, om del vore lika väl sörjdt för världsalltets stadiga
jämnvikt som för solsystemets. Delta synes emellertid icke vara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
