Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Världsrymden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
92
VÄRLDSRYMDEN.
förhållandet. I rymden irra nämligen stjärnor omkring med
så stor hastighet, att de icke kunna ledas i fasta banor af
någon himlakropp med någon af de för närvarande kända
dimensionerna.
Arcturus med en hastighet af 450 km. i sekunden och
stjärnan 1830 Groombridge med 280 km:s hastighet i
sekunden äro exempel på dessa framilande himlakroppar. De måste
genomstryka det ena solsystemet efter det andra, till dess att
de slutligen slöta samman med en annan världskropp. Är
denna ett töcken, som icke genombrytes af den kringirrande
stjärnan, så uppstår en ny attraktionspunkt i töcknet. Är
däremot den anträffade kroppen en slocknad sol, så inträffar en
oerhörd explosion. Föreningarna i solens inre, hvilka ha en
ytterligt hög temperatur, en oerhörd energirikedom och därtill
äro starkt kondenserade, komma med ens delvis under ett
lägre tryck än förut och explodera under en utomordentligt
stark värmeutveckling. Till de båda himlakropparnas
energier kommer ytterligare själfva stöten. Genom explosionen
slungas de båda himlakropparnas spillror åter i sär, så att
deras gaser till följd af den minskade tyngdkraften bilda
utomordentligt vidt utbredda, förtunnade gaser, motsvarande
gaserna i töckentillståndet. Ett nytt töcken har åter bildats,
och leken kan nu börja om igen. Till följd af den våldsamma
utvidgningen förvandlas nästan hela energimängden åter till
potentiell eller hvilande energi, temperaturen har sjunkit till
låga belopp och står i de yttre lagren icke särdeles mycket,
öfver den absoluta nollpunkten.
I allmänhet skall stöten vid de båda himlakropparnas
sammandrabbande icke bli en centralslöt, ulan vara sned,
hvarför också del nybildade töcknet från början erhåller en
axelrörelse.
Den nya stjärnan i Perseus. Man har haft tillfälle alt på
himlahvalfvet iakttaga en sammanstötning af ovan beskrifna
slag mellan två himlakroppar och därvid kunnat öfvertyga sig
om förloppet och följderna af en dylik ”stjärnsmäll”.
Detta tillfälle gafs, då i Perseus’ stjärnbild den 21
febru
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
