Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vulkaner och jordbäfningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JORDEN.
101
len i jordens inre till följd af tektoniska förändringar, och
utbrottens långvarighet och våldsamhet stå i nära förbindelse
med dessa förlopps omfattning i jordbyggnadens stomme.
Genom jordens ständiga sammandragning klämmas och
krossas stenmassorna i hennes inre, och på sådana ställen alstras
tillräckligt stark värme till att öfverföra äfven den fastaste
stenart i flytande lava. Kemiska förändringar torde
tillkomma och alstra ytterligare värme. Till utbrott komma
dessa massor likväl endast, då en remna i den öfver dem lig
gande jordskorpan öppnar sig för dem. I detta ögonblick
upphäfves nämligen det tryck, som hvilar på de instängda
stenmassorna, och under tryckets minskande öfvergå enligt
en lag i värmeläran de heta stenmaterialierna i flytande form
och välla fram ur öppningen såsom lava, måhända drifna upp
i höjden af de i massan inneslutna ångorna, måhända också
af det tryck, som utöfvas af den hopsjunkande massan hos
jordskorpan.
Vulkanernas geografiska utbredning. Vulkanernas
geografiska utbredning öfver jorden förråder likaledes en
lagbundenhet, hvars orsak helt säkert måste sökas i själfva de
vulkaniska företeelserna. Än stå de nämligen i långa rader
invid hvarandra, än åter gruppera de sig kring en medelpunkt,
hvarför man kan urskilja serievulkaner och central- eller
gruppvulkaner. Anmärkningsvärdt är äfven, att enstaka
eldsprutande berg blott sällan anträffas, men allra egendomligast
är, att vulkanerna öfvervägande uppträda i närheten af
oceanerna eller inom deras områden, hvaremot de nästan helt och
hållet saknas i det inre af kontinenterna.
Rundt omkring Stilla hafvet sträcker sig en krans af
eldsprutande berg. De delvis ännu rykande vulkanerna på
Nya Zeeland äro i det stora världshafvets södra del de första
tecknen till den underjordiska elden. Kransen fortsättes öfver
Fidschiöarna, hvilka äga några gamla kratrar och många heta
källor, och kantar i Nya Hebridernas och Salomonöarnas
vulkanrader Australiens världsdel. På Nya Guinea
sammanknytes denna kedja med den del af Sundaöarnas område, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
