Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vulkaner och jordbäfningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JORDEN.
107
så regelbundna former. Ofta finner den stigande lavan ett
svagt ställe i kraterväggarna, i hvilka den i början måhända
bryter blott en enda öppning, men därpå med hela styrkan
af sitt tryck pressas mot väggen, som gör motstånd, och
slutligen sönderspränger hela toppen, så att endast några delar
kvarstå af den forna kraterranden. Bland europeiska
vulkaner är Vesuvius bästa exemplet på en sådan söndersprängd
krater.
Vulkaner med nästan regelbunden kägelform äro alltid
sådana, hos hvilka toppöppningen allena är i verksamhet och
som utkastar aska och andra lösa massor, som lätt glida
utför sluttningarna. De bland dessa berg, som nå en betydande
höjd, utmärka sig framför alla andra bergtoppar genom sitt
majestätiska utseende. Fastän t. ex. Stromboli knappt är 800
m. hög, tillhör denna vulkan likväl Mcdelhafvets under. Den
af vördnad och skräck blandade förnimmelse, som griper
en-hvar vid anblicken af dess upphöjda gestalt, stegras i
synnerhet, då man nattetid närmar sig denna naturliga fyrbåk, som
afsticker mot den djupsvarta hafsytan, medan himlen öfver
toppen synes eldröd af lavaglödens återsken.
I vulkanernas yttre gestaltning deltager det flytande vattnet
i icke ringa grad. I de hopade asklagren gräfver det sig
regelbundna, utför bergets sidor löpande rännor, hvilka åtskiljas
af lika regelbundna åsar. Särdeles tydligt framstå dessa
bildningar hos Javas vulkaner, hvilka piskas af monsunernas
häftiga regnskurar. Då molnen stöta mot bergen, utgjuta de
sin fuktighet öfver deras af aska och luckert slagg bestående
sluttningar, hvilka icke förmå sätta så stort motstånd mot
regnflödena. Då dessa luckra grusmassor sålunda sköljts ned
Lill vulkanens fot, aflagra de sig vid denna såsom långsträckta
åsar. Men i bergens sidor urhålkar vattnet rännor och klyftor,
hvilka från toppen mot foten småningom bli allt bredare och
ofta nå ett djup af 60 till 180, ja 200 meter.
Vulkaner med ideala former ha många naturfolk ägnat
gudomligt vördnad. Heliga berg af detta slag äro det stolta
Cotopaxi i Anderna, Orizaba i Mexiko, Omotepek i
Nicaragua-sjön, Mauna-Loa på Havaji, Fusijama i Japan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
