Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vulkaner och jordbäfningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
108
JORDEN.
Lavor. Lavorna äro de viktigaste alstren af den
vulkaniska härden. Ehuru de äro hvarandra utmordentligt olika
till yttre utseende, sin massas färg och sin kristalliniska
mångfald, visa de likväl stor likhet till sin mineraliska
sammansättning, ity att de hufvudsakligen bestå af silikat, d. v. s.
kiselsyreföreningar med mer eller mindre kiselsyra. Men alla
dessa stenarter förekomma icke blott i de nuvarande eruptiv
massorna, utan jämväl i alla äldre, hvilka härröra från
tertiärtiden eller de tidsåldrar, hvilka följt på denna period.
En dylik lava, som fått namn af trakyt, är sålunda en
hvitaktig, grå eller gulaktig stenart, som bland alla lavor ägt
minsta förmågan att flyta. På många ställen ha stenarter af
olika slag hvälft fram ur jorden i ett fullkomligt degartadt
tillstånd och hopat sig öfver öppningen i form af ett torn eller
en klocka, ”alldeles som smält vax eller fuktig lera skulle
göra, om det utpressades genom en öppning i det kärl, hvari
det inneslutes”. På detta sätt ha de stora bergdomerna i
Auvergne, — Puy de Döme m. fl. — uppstått.
Lavornas yttre utseende är emellertid vida mångfaldigare
än deras kemiska sammansättning. En större eller mindre
flytande beskaffenhet och en större eller mindre närvaro af
gasblåsor kunna ge stenarter, hvilka äro sammansatta af
samma beståndsdelar, den mest olika struktur. Pimsten
liknar sålunda en svamp, obsidian ser ut som svart glas och är
därtill stundom halft genomskinlig liksom detta. Då den är
fullkomligt flytandg, bryter den fram ur jordens sköte som
en verklig flod, störtar hastigt utför bergssluttningarna och
stelnar vid deras fot eller, där de icke längre äro så branta,
i breda ytor.
Ett egendomligt utseende förlänar den hvitaktiga,
svamp-artade pimstenen de berg, hvilka den täcker. Sålunda ser
Monte Bianco på Lipari på afstånd ut som om det vore
snö-betäckt, och bergets af pimsten fyllda klyftor likna
lavinstrimmor. Den lättaste vindpust sätter de luckra och lösa
stenar i rörelse, så att de rulla utför branterna, hvarpå de
liknande hvitt skum drifva omkring på det Tyrheniska hafvets
vågor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
