Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vulkaner och jordbäfningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
116
JORDEN
De uppslungade massorna torde ^sålunda böra beräknas till
minst 50 millioner kubikmeter.
Knappt mindre våldsamt var vulkanen Krakataus i
Sundasundet utbrott år 1883. De massor af pimsten och
aska, som utkastades därvid, torde likaledes ha utgjort
många milliarder kubikmeter. På ställen, där hafvet
förut ägde ett djup af 36 meter, fann man efter katastrofen
blott 6 meter, öfverallt täcktes hafvet af flytande
pim-stensmassor, genom hvilka skeppen endast med möda
förmådde arbeta sig fram. Höjden af den hvita ångpelare,
som uppsteg från ön Krakatau, skattades af förbifarande
skepp till 11 km. Men ännu högre måste de stoftformiga
massorna vid själva katastrofen ha slungats upp i luften.
Enligt den åsikt, som allmänt uttalades af fysiska forskare,
måste man nämligen tillskrifva Krakataus utbrott de
stoftmassor, som uppslungades i atmosfärens allra öfversta
lager, de utomordentliga skymningsföreteelser, hvilka under
den följande tiden iakttogos öfver nästan hela jorden,
äf-vensom den sällsamma färgningen af sol och måne och den
förut icke sedda solringen.
Antalet vulkaner, hvilka på samma sätt förvandlats till
stoft och i mäktiga lager utbrutit öfver den omgifvande
marken, är tämligen betydligt. År 1815 tillintetgjorde
vulkanen Timboro på ön Sumbava ensam flera människolif än
som detta år bortrycktes af artillerielden på Waterloos
slagfält. På ett afstånd af 200 km. hörde man på Sumatra
ännu den fruktansvärda explosionen, medan ett askmoln
på 500 km. omkrets kring berget dolde solen och
förvandlade dagen till djupaste natt.
Till följd af den väldiga ångbildningen och den
oupphörliga beröringen och ritningen mellan ångpartiklarna
och de uppslungade fasta stoftdelarna utvecklar sig under
de flesta vulkaniska explosioner en betydlig mängd
elektricitet. Elektriska gnistor och blixtar genomkorsa
atmosfären, så långt askan och ångorna från vulkanen
sträcka sig. Det är icke blott återskenet från den glödande lavan,
utan äfven det hemska skenet af de mellan molnen
ljungande blixtarna, som upplyser himlen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
