Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vulkaner och jordbäfningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JORDEN
119
De gyttjemassor, som vattenströmmarna föra bort
med sig, aflagras åter vid de vulkaniska bergens fot.
Därstädes bilda de de under namn af ”tuff”, ”trass” eller
”pe-perino” bekanta stenarterna, ity att pimstens-, slagg- och
askstyckena sammankittas till ett fast konglomerat. På
detta sätt har t. ex. den hårda sten uppstått, hvilken sedan
18 århundraden tillbaka täcker staden Herkulanum med
ett 15 till 45 meter tjockt lager.
De små upphöjningar, hvilka man företrädesvis kallar
gyttjevulkaner, äro käglor, hvilka icke skilja sig från
Andernas och Javas stora vulkaner genom annat än sina
storleksförhållanden. I likhet med dessa stolta bergjättar skaka
och sönderslita de marken för att utkasta i dess inre
instängda massor. De utstöta äfven massor af gaser och
ångor, höja sina sluttningar med sina egna spillror, växla
krateröppningar och spränga under explosioner sina toppar.
Gyttjevulkanerna äro mycket talrika. I Europa finnas
de anmärkningsvärdaste gyttja utslungande berg vid både
ändarna af Kaukasus, vid kusterna af Kaspiska hafvet och
vid stränderna af sundet Jenikale, som förbinder Asovska
sjön med Svarta hafvet. I öster utmärka sig
gyttjevulkanerna i Baku för samtidigt utträdande af brännbara gaser;
i väster utgjuta källorna vid Kertsch och Toman under
alla årstider, men i synnerhet under den torra årstiden
väldiga massor af svart gyttja.
Heta källor. På sluttningarna eller i grannskapet af
alla lava- och gyttjevulkaner finnas heta källor, hvilka
af-leda öfverflödet af vatten, gaser och ångor. Termer eller
heta källor finnas också i alla vulkaniska länder på
jorden i stor mängd, i Europa företrädesvis på Sicilien, Island,
i Toskana och på halfön Kertsch.
I det vulkaniska Amerika äro de af underjordiska
ångor upphettade källorna ännu mycket talrikare. En
si-doklyfta till Napadalen i Kalifornien, som man kallar
De-vil’s Canon eller ”Djävulsklyftan”, kan väl gälla såsom
det mest storartade exemplet på dylik bildning.
Denna trånga, af hvirflande ångor uppfyllda klyfta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
