Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jordens byggnad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146
JORDEN
Lättast bevaras hafvets varelser i stenarterna äfven till
de senaste tider. Omedelbart efter deras död eller till ocli
med medan de ännu lefva inbäddas de ofta i sand eller
gyttja. I de äldre hafvens af lagringar finner man
fördenskull ofta oerhörda massor af dylika fossila djur, hvilka på
ett rent af underbart sätt äro bibehållna i alla, äfven sina
finaste delar, såsom man kan se i våra muséer. Till och
med fotintryck och spår efter ryggradsdjur, kräftdjur,
maskar och blötdjur äro jämte af tryck af regndroppar och
häftiga vindstötar så outplånligt intryckta i hafvets
gyttje-aflagringar, att de efter millioner år ännu aflägga
vittnesbörd om det forntida lifvet på jorden.
Jordskorpans uppkomstsätt Så snart temperaturen,
såsom vi ofvan sett, sjunkit tillräckligt, stelnade ytan af
jordens eldflytande massa till en skorpa af kiselsyrade
sten-arter, s. k. silikat. Då temperaturen därpå ytterligare
sjunkit, så att vattnet icke längre hölls i ångform, uppstod
oceanen, hvilken mycket bidrog till att omgestalta hafsbottnens
utseende. Sedan numer en fast jordskorpa fanns, hvars
temperatur undergick endast måttliga växlingar såsom
i våra dagar, kunde jordens inre af kylas endast genom den
långsamma värmeafledningen i skorpan och därigenom
sammandraga sig. Men då skorpan på detta sätt blef vidare
än innehållet, måste den söka följa dettas
sammandragning och skrumpnade i sin ordning som skalet på ett
torkande äpple. Därigenom skötos emellertid dess delar öfver
hvarandra och tornade väldigt upp sig, och stora veck
bildades, förhållanden, som i bergstrakter äro mycket
framträdande. Allt efter de olika jordlagrens böjlighet och
bild-barhet, hvilken till största delen berodde af deras
vattenhalt, och tryckets riktning och storlek kunde de mest
invecklade krökningar och böjningar uppstå. De ställen,
som förblifvit släta, nedsjönko delvis och täcktes af
världs-hafvet. På detta sätt uppstod i hufvudsak fördelningen af
vatten och land. Många forskare anse, att hafvets djupaste
ställen förblifvit täckta af hafvet från den siluriska tiden.
Man har, såsom ofvan sagts, skattat jordens skrump-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
