Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jordens byggnad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
148
JORDEN
De utjämnande krafterna. Om jorden vore flytande,
skulle den antaga formen af en vridningsellipsoid, med
andra ord erhålla form af en tjock lins. De verkande
krafterna sträfva också att meddela den fasta jordskorpan
denna form, men de fasta kropparna gifva icke, såsom
flytande och gasformiga, efter för de minsta krafterna. Genom
rörelsen hos flytande och gasformiga kroppar upplyftes
emellertid små fasta kroppar från sitt underlag och kunna
sålunda lyda tyngdens nivellerande sträfvan. Sålunda
medföra de bäckar och floder, som uppstå af regnvatten, fasta
kroppar till lägre belägna ställen.
De minsta smådelarna släpas med såsom gyttja till
hafvet, där de snart sjunkande af sätta sig i det salta
vattnet. Saltvatten äger nämligen den sällsamma egenskapen,
att däri sväfvande tyngre smådelar baka ihop sig och
fördenskull hastigare sjunka till bottnen än i rent vatten.
Denna egenskap ökas med sallhalten och är för
sedimentbildningen i naturen af allra största betydelse.
Genom vattnets kretslopp släpas följaktligen de lättare
partiklarna, såsom sand, lera o. s. v. från jordens högre
punkter till de lägre och isynnerhet till hafsbottnen i
kusternas närhet. Därvid är de fasta mineralpartiklarnas
medverkan af största vikt, enär de som en hård fil bearbeta
underlaget, som skulle motstå vattnet ensamt. Flodernas
urgnagande — eroderande — verksamhet beror sålunda
hufvudsakligen på deras gyttjehalt.
På samma sätt verka vindarna, ehuru mycket svagare
i våra trakter. Däremot förläna de i ökentrakter
landskapet dess prägel. De häftiga vindar, som släpa med sig
sandstoft, verka till och med såsom sandbläster och kunna
småningom afslipa de hårdaste stenarter. Äfven det fasta
vattnet, i form af glaciärer, släpar fram de lösa beståndsdelarna
ur sin bädd och gräfver djupa fåror i den underliggande
hårda klippan med tillhjälp af stenar, som frusit fast vid
dess undersida.
På detta sätt skulle det småningom komma därhän, att
den fasta marken skulle bestå af rentvättade klippor, hvar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
