- Project Runeberg -  Kulturens historia : den mänskliga odlingens utveckling från äldsta tider intill våra dagar / 1. Naturen och människan /
159

(1918) [MARC] Author: Oscar Heinrich Dumrath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hafvet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

HAFVFT

159

temperatur öfverstigit omgif ningens med icke mindre än 10
till 15° vintertiden. Äfven Kuro-schio äger vid den
japanska kusten en temperatur, som med 5—10° C. öfverträffar
omgifningens.

Den kalla sydpolarströmmens temperatur vid kusten af
Peru utgör 15—16°, medan det omgifvande hafvet äger en
temperatur af 28° C. Polarströmmen vid Nordamerikas
östkust, Labradorströmmen, nedtrycker därstädes
temperaturen.

Hafsströmmarna och sjövägarna. Hafsströmmarna äro
för sjöfarten så till vida af stor betydelse, att man med
deras tillhjälp kan segla fortare. Man har fördenskull på
kartorna utstakat ”sjövägar”, på hvilka hafsströmmarna
alltid verka befordrande. Sålunda gå segelfartyg från
England till Australien förbi Sydafrika, medan de vid
återfärden passera Kap Horn. I vissa fall har det lyckats att på
detta sätt afkorta resans tid till nära hälften.

Tidvattnet, ebb och flod. Den dragningskraft, som månen och
solen utöfva på jorden, är orsaken till tidvattnet, en
företeelse, som visar sig däri att hafvet vid de öppna kusterna
ständigt underkastas ett sjunkande och stigande, som
periodiskt omväxlar. Lägger man märke till vattenståndet vid
en kust, som gränsar intill ett stort haf, och börjar man
sina iakttagelser i samma stund som största högvatten
in-trädt, finner man, att detta vattenstånd räcker endast en
helt kort tid. Hafvet börjar nämligen snart draga sig
tillbaka från kusten, först mycket långsamt, därpå hastigare,
till dess att vattenståndet efter något mer än sex timmars
förlopp nått sin lägsta nivå. Men äfven på denna håller
sig hafvet icke längre än några få minuter; det börjar
åter stiga på samma sätt som det förut föll, och sedan
floden, såsom hafvets stigande kallas, räckt lika länge som
dess sjunkande eller ebben, har det nått sin högsta nivå,
och ebben inträder åter, alldeles som förut.

Tidvattnets beroende af månens rörelse är så
uppenbart, att man redan i forntiden lade märke därtill. Den tid,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jun 11 16:23:06 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kulhist/1/0173.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free