- Project Runeberg -  Kulturens historia : den mänskliga odlingens utveckling från äldsta tider intill våra dagar / 1. Naturen och människan /
162

(1918) [MARC] Author: Oscar Heinrich Dumrath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hafvet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

162

HAFVET.

Tänka vi oss å andra sidan, att månen stode öfver en af
jordens poler, således i förlängningen af jordaxeln, skulle
månens dragningskraft höja vattnet åt båda polerna, medan
vattenståndet — under förutsättning, att hafvet utan
månens attraktion öfverallt hade samma djup — skulle vara
lägst vid ekvatorn. I detta fall skulle ingen ebb och flod
uppstå, eftersom de olika delarne af hafvet under jordens
om-vridning ständigt skulle behålla samma afstånd från månen.

Medan sålunda månen genom sin olika stora
dragningskraft på hafvets olika delar förändrar hafvets form, i det att
den gör, att vattnet höjer sig på de delar af jorden, för
hvilka månen befinner sig i meridianen, medan det sänker sig på
de ställen, för hvilka månen står vid horisonten, skall
vattenståndet likväl endast växla periodiskt, ebb och flod alltsä
uppstå därigenom att de särskilda hafsdelarne till följd af
jordens dagliga vridning kring sin axel förändra sitt afstånd
från månen. Af denna orsak är månens floduppväckande
kraft störst, då han står i ekvatorn, och minst, då han intar
sitt största nordliga och sydliga afstånd från denna
storcirkel eller har sin största nordliga och sydliga deklination.

Skillnaden mellan hög- öch lågvatten skulle, om jorden
allestädes omgåfves af hafvet och detta omedelbart följde
månens dragningskraft på de ställen, hvilka hade månen i
zenit eller nadir, i genomsnitt belöpa sig till 560 millimeter.
Som månen emellertid har en tämligen aflångt rund bana, är
dess afstånd från jorden en föränderlig storhet. Då månen
är jorden närmast, befinna sig dessa båda himlakroppars
medelpunkter på ett afstånd af 52 jordradier från
hvarandra; är månen däremot längst bort från jorden blir af ståndet
64 jordradier. Månens floduppväckande kraft förändras
sålunda, allt efter som han är oss närmare eller fjärmare.
Beräkningarna visa, att då månen är oss närmast, skall denna
kraft vara 12/5 gånger större än då han är längst bort från
jorden.

På samma sätt som månen skall också solen frambringa
en liknande periodisk växling hos vattenståndet i hafvet.
Ehuru solen attraherar jorden med en kraft, som är många

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jun 11 16:23:06 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kulhist/1/0176.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free