Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hafvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
104 HAFVET.
mination, under förutsättning att flodböljan kunde röra sig
obehindrat, så att den omedelbart följer månen och solen i
deras dagliga gång kring jorden. Kort före nymånen skall
motsatsen äga rum; solen kulminerar vid denna tid något
efter månen, så att högvattnet under de tänkta
förutsättningarna skall inträda efter månens kulmination.
Hittills ha vi tänkt oss, att flodböljan omedelbart följde
solens och månens dragningskrafter. I verkligheten är
förhållandet likväl icke sådant. På grund af vattnets tröghet
och gnidningsmotståndet kommer flodböljans topp alltid
någon tid efter det månen gått genom meridianen. Den tid, som
förgår mellan månens gång genom meridianen och det
därpå följande högvattnet, kallas hamntid. Denna företeelse är
för samma ställe en föränderlig storhet, som rättar sig efter
månens vinkelafstånd från solen; men angifves helt enkelt
ett ställes hamntid, förstås därmed tidskillnaden mellan
ny- eller fullmånens gång genom meridianen och det därpå
följande högvattnet. Hamntiden är olika för olika ställen
och i synnerhet beroende af det motstånd, som flodböljan
erfar af de i hafvet befintliga grunden.
Som jorden icke fullständigt omgifves af vatten, hindra
de stora fastlanden, hvilkas största utsträckning ligger i
norr och söder, flodböljans fria rörelse kring jorden.
Vattnet i världshafven sättes fördenskull i ett slags skvalpande
rörelse, som har samma perioder som solens och månens
flodväckande krafter. Vid de öppna kusterna och vid öarna
i de stora hafven är tidvattnet för den skull mycket
regelbundet. I regeln är skillnaden icke stor mellan flod- och
ebb-tid, och springfloden stiger sällan mer än några meter.
Annorlunda förhåller det sig däremot i större bukter, i
synnerhet i sådana, hvilkas längd är större i förhållande till
bredden. Där stockar sig flodböljan till en betydligt större
höjd än på ställen, som ligga omedelbart invid hafvet, liksom
också floden i regeln räcker betydligt kortare tid än ebben.
Bekant i detta hänseende är Fundy bay mellan kusten af
Nya Skottland och Nya Brunsvick, hvarest springfloden
stiger 15,6 till 1S,2 meter öfver lågvattnet. T Bristolkanalen kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
