- Project Runeberg -  Kulturens historia : den mänskliga odlingens utveckling från äldsta tider intill våra dagar / 1. Naturen och människan /
181

(1918) [MARC] Author: Oscar Heinrich Dumrath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vattnet på kontinenterna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

VATTNET PÅ KONTINENTERNA. 181

glaciärens ändpunkt och bilda därstädes en vågformig
änd-morän. Af dennas förskjutning kan man sluta sig till
glaciä-rernas forna utsträckning. Gamla ändmoräner beteckna också
ändpunkterna för de glaciärer, hvilka efter istidens slut dragit
sig tillbaka och kvarlämnat dem såsom minnesmärken af sin
verksamhet.

Större stenar, som ligga på glaciären, skydda sitt
underlag mot smältning och afdunstning. Då emellertid
smältningen och afdunstningen fortgå rundt omkring dem, komma
de slutligen att hvila på en ispelare, som höjer sig öfver
glaciärens yta, och bilda s. k. ”glaciärbord”.

Det i ändmoränen af lagrade materialet befordras delvis
vidare af det vatten, som strömmar fram ur glaciärporten, den
s. k. ”glaciärbäcken”. Som detta företrädesvis sker med det
finare stoftet, får glaciärbäcken en karaktäristisk
mjölklik-nande färg. Den mängd gyttja den innehåller är också vida
större än i en vanlig flod. På hvarje kubikmeter vatten i
af-flödet från fyra af Mont Blancs glaciärer komma nämligen
237—887 gram gyttja och i afflödet från en norsk glaciär till
och med ända till 1,391 gram. För öfrigt växlar mängden
icke blott under olika år utan till och med från den ena
dagen till den andra rätt betydligt.

Sedan glaciärerna dragit sig tillbaka, återstå moränerna,
hvilka för det mesta icke duga till åkerjord och fördenskull
äro skogbeväxta. De gifva ofta landskapet en egendomlig
prägel. I Sverige, där inlandsisen smälte bort styckvis, ligga
grusmoränerna ofta såsom långa grusremsor och ha ofta
bidragit till alt uppdämma sjöar. Egendomliga för det
nordiska landskapet äro äfven de flera hundra kilometer långa, af
rullsten och sand bestående, ända till 50 m. mäktiga, några
hundra meter breda ”åsar”, hvilka afsatts af de under
inlandsisen framflytande glaciärbäckarna. Bergknallar glattslipas
af isen och kvarstå efter dess försvinnande såsom
”rundhällar”.

Laviner. Såväl is som snö, som hopar sig på
bergssluttningarna, kunna, där underlaget icke bildar något hinder,
sätta sig i en glidande rörelse utför branten och bildar då de

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jun 11 16:23:06 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kulhist/1/0195.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free