- Project Runeberg -  Kulturens historia : den mänskliga odlingens utveckling från äldsta tider intill våra dagar / 1. Naturen och människan /
184

(1918) [MARC] Author: Oscar Heinrich Dumrath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vattnet på kontinenterna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

184

VATTNET PÅ KONTINENTERNA.

tunnlar eller gallerier, hvilket stundom sker äfven för
samfärdselns skull.

De i lavinerna nedstörtande snömassorna aflagras i form
af koner, s. k. lavinkäglor, hvilkas innehåll ofta är
häpnadsväckande stort. Mindre käglor ha ett kubikinnehåll af 10,000
till 20,000 kbm., större käglor, som rymma nära 100,000 kbm.,
äro icke sällsynta, och man har iakttagit käglor på ända till
350,000 kbm.

Det finnes ytterligare en lavinform, som till en del
uppträder såsom själfständig lavin, men ännu oftare kan bli
anledning till de båda andra lavinernas nedstörtande. Bakom
skyddande kammar och klippkanter i vindens skugga hopar
sig den yrande snön och bildar snart lager af 10 till 20 meters
tjocklek, än fasthängande, än utskjutande och öfverhängande.
Slutligen brista de till följd af töväder eller af sin egen tyngd
eller förändrad vindriktning. Af den obetydligaste
tillfällighet, en luftskakning kunna de beröfvas sitt sammanhang vid
den .smala klippgrunden.

Vida sparsammare förekomma islavinerna eller
glaciär-lavinerna, äfven de till följd däraf att glaciärens eller isfältets
öfver en klippa utskjutande och öfverhängande kant slutligen
lossnar och störtar ned och i sitt fall drager med sig stenar,
jord, träd, byggnader, liksom grundlavinerna.

Bästa skyddet mot laviner bildas af storskogen. Detta
visste också de äldsta alpborna, som beläde afverkning af
dylika skogar med bann, hvarför de fingo namn af
”bannskogar”. Genom kraften hos sina högväxta, starka träd hindra de
snömassor, som vintertiden hopa sig, från att glida ned. De
hindra sålunda uppkomsten af grundlaviner, men förmå
däremot icke uppehålla laviner, som en gång kommit i rörelse.
Mångenstädes ha emellertid bergsborna i sniket oförstånd till
största delen förstört delta naturliga skyddsvärn, hvarför
man måst tänka på att med konst ersätta bannskogarna.

Man bygger sålunda husen på sluttande mark på sådant
sätt, att lavinen glider fram öfver deras tak, uppför bakom,
d. v. s. ofvanför byggnaderna s. k. ”klyfningshinder” eller
”af-kastare” ,d. v. s. höga, kilformigt uppåt bergslutningen
rikta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jun 11 16:23:06 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kulhist/1/0198.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free