- Project Runeberg -  Kulturens historia : den mänskliga odlingens utveckling från äldsta tider intill våra dagar / 1. Naturen och människan /
185

(1918) [MARC] Author: Oscar Heinrich Dumrath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vattnet på kontinenterna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

VATTNET PÅ KONTINENTERNA.

185

de stenprismor, som klyfva eller afleda lavinen, uppför
gallerier af trä eller stenhvalf, tunnlar öfver vägar och järnbanor,
ja, till och med stora murar till skydd för hela byar.

Dessa åtgärder afse att lokalt hindra skadan af redan
bildade och nedstörtande laviner. De mera genomgripande
åtgärderna gå däremot ut på att för alltid förebygga
lavinernas uppkomst, hvilket ernås genom gropar eller
terassbyggnader, men ännu bättre genom talrika, blott en meter höga,
längre eller kortare murar eller rader af träpålar eller
järn-sprintar, hvilka uppföras i lavinernas formationsområde.
Genom dessa pålverk fästes så att säga snön vid marken, så att
den icke kommer i glidning.

Ishålor, fossil is. Stundom träffas under snögränsen
skyddade ställen, där snön icke smäller, utan förblir
kvar-liggande från det ena året till det andra och packar ihop sig
till fasta ismassor. Detta kan naturligtvis endast ske på
ställen, dit solskenet icke når och där ingen luftcirkulation kan
komma i fråga, d. v. s. i håligheter, hvarför också ställen med
dylika issamlingar kallas ishålor.

Af sådana ishålor känner man i Alperna 52, hvilka i sitt
inre innehålla storartade formationer af istappar, s. k.
issta-laktiter. De äro icke heller sällsynta i Karstbygden och i
Ju-rabergen, men förekomma icke i de skandinaviska bergen. I
allmänhet måste dessa ishålor ha clt sådant läge, att de kalla
luftströmmarna visserligen kunna intränga, men sedermera
icke omsättas ulan stockas, så alt solvärmen icke kan utöfva
någon synnerlig verkan.

I Sibirien och på Alaska anträffas s. k. fossil is eller
sten-is. Man hyser den åsikten, att dylik is härrör från gamla
inbäddade glaciärer. Islagret har nämligen täckts af ett lager
lera, som inträngt i isens sprickor och remnor. Dessa
aflag-ringar, hvilka äro mycket dåliga värmeledare, ha bevarat isen
ända till våra dagar.

Man kan studera uppkomsten af fossil is på den nedanför
Mount Elias i Alaska belägna Malaspinaglaciären. I
ytterkanterna af denna, af flera stora glaciärer sammansmälta ismassa
täckes densamma till en bredd af mer än en kilometer af
rull

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jun 11 16:23:06 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kulhist/1/0199.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free