Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vattnet på kontinenterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VATTNET PÅ KONTINENTERNA. 191
L. di Gadra 350, L. di Como 193 och L. di Lugano 50 kvkm.
Äfven dessa sjöar ha ursprungligen varit fjordar af en fordom
befintlig vik af Adriatiska hafvet, hvilken försvunnit genom
landets höjning. Sammalunda anses de skotska sjöarna, de
s. k. Lochs såsom gamla fjordar. Därigenom att hafvet dragit
sig tillbaka kunna likaledes sjöar ha uppstått. Sålunda
betraktas t. ex. Kaspiska hafvet, Aral- och Balkaschsjön såsom
återsloder af ett stort ”Sarmatiskt haf”.
Naturen sträfvar att aflägsna sjöarna, och detta på två
sätt. Dels söker sjöns afflöde gräfva sig en alltjämt djupare
ränna och genom denna aftappa sjön. Så gör Niagarafallet,
hvilket småningom skrider tillbaka och slutligen skall högst
betydligt minska de stora nordamerikanska sjöarnas
vattenspegel. Dels föra tillflödena till en sjö en myckenhet grus och
gyttja till densamma, och dessa beståndsdelar afsätta sig i
sjöns bäcken, som därigenom småningom fylles. Denna gyttja
bekläder också sjöns botten med ett vattentätt undre lager,
som hindrar vattnet att från botten flyta bort genom
underjordiska gångar. I Karsttrakterna ha de underjordiska
gångarna dock icke fullständigt kunnat tillstoppas, såsom fallet
är t. ex. med Zirknitzersjön, hvars vattenstånd reglerats
genom dessa underjordiska kanaler, så att sjön plötsligt kan
stiga eller uttorka.
Ett annat förlopp, som i den tempererade zonen bidrager
till att utplåna sjöarna, är deras förvandling först till träsk
och därefter till mossar. Vattenväxterna bilda ett tjockt täcke,
som inunder småningom afdör och öfvergår till torf, medan
det ofvanpå tillväxer. Slutligen kunna högre landväxter slå
rot, sjön är försvunnen och i dess ställe har kommit en
torf-mosse.
Sjöar utan aflopp. Insjöarnas vatten kan icke göra
anspråk på absolut renhet. De strömmar, som flyta till dem,
medföra salter, som de lakat ut ur marken, och sjöns afflöden
bortföra dessa salter. Men om intet afflöde finnes, såsom
förhållandet är i flera sjöar i de varmare trakterna, där
vattenståndet hålles konstant till följd af afdunstningen, ökas
saltmängden allt mera och s. k. bitter- eller saltsjöar uppstå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
