Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vattnet på kontinenterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VATTNET PÄ KONTINENTERNA.
199
En del af grundvattnet sipprar direkt till floder eller till
hafvet.
Källorna bevara en nära på beständig temperatur under
hela året, därför att deras vatten runnit genom så djupa lager,
att temperaturväxlingarna icke göra sig gällande i dem.
Därför att deras vatten kommer från de djupare lagren, är det
också något varmare än årets medeltemperatur på det ställe,
där källorna befinna sig. Vid brottställen i jordytan och
isynnerhet i vulkaniska trakter, där jämförelsevis heta jordlager
nå högt upp mot jordytan, äro källorna ofta varma. De
kallas i så fall termer och användas ofta till bad. Ofta
innehålla dessa varma källors vatten jämförelsevis stora mängder
mineralbeståndsdelar lösta; i detta fall tjäna källorna för
medicinska ändamål och bilda då s. k. mineralkällor.
De vanliga källorna innehålla i främsta rummet luftens
gaser, nämligen syre, kväfve och kolsyra och ringa mängder
argon och helium. Genom närvaron af kolsyra sättes vattnet
i stånd att lösa kolsyrade kalksalter i större mängd. Af
jordens mineralämnen löser vattnet också koksalt, gips,
fosfor-syrade salter och i ringa mängd äfven kiselsyra. Vanligt
källvatten innehåller i medeltal på 100,000 delar vatten omkring
32 delar fasta ämnen, däribland 8 delar koksalt och lika mycket
kolsyrad kalk. Brunnsvatten innehåller däremot i medeltal
89 delar fasta ämnen, däraf 15 delar kolsyrad kalk och 28
delar koksalt på 100,000 delar. Förekomma ammoniak och
salpeterföreningar i vattnet, så är detta tecken till att det
upptagit organiska substanser. De heta källorna innehålla mycket
stora mängder mineralbeståndsdelar, vätesvafla, kolsyra, stundom
borsyra — i Italien — och klorväte eller svafvelsyra — i
Japan. Mineralvattnen utmärka sig genom sin halt af
järn-oxidulsalter, svafvelsyrad magnesia, såsom i bittervatten,
li-thiumsalter, svafvelsyradt natron, kolsyradt natron, i sällsynta
fall strontium, mangan, såsom i Pyrmont, arsenik, såsom i
Roncegno och Levico o. s. v. De uppsökas också just för
denna sin halt af dylika salter. Till mineralkällorna höra
också de ofvan omtalade geyserna. Temperaturen hos dessa
varma källor är mycket olika, uppgår till 84,5° för Abano i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
