Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vattnet på kontinenterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
201
VATTNET PÅ KONTINENTERNA.
hvilka gräfva rännor i marken, så att ständiga vattenlopp,
flodbäddar uppstå. I början kan rännan ha varit helt flack, men
ju mindre vattenmassan eller ju smalare vattenloppet är, desto
större måste lutningen vara, för att vattnet skall kunna afflyta.
I hafvets närhet, där flera bäckar och floder förena sig, är
denna flodbädd grundare och flackare.
I sitt öfre lopp, d. v. s. i närheten af det ställe där den
upprinner, bortsköljer floden jordpartiklar, hvilka den afsätter i
sitt nedre lopp, d. v. s. på sin väg närmast sin myning. Mellan
en flods öfre och nedre lopp befinner sig dess mellanlopp, en
ofta lång sträcka, på hvilken floden stundom verkar afgnagande
och bortschaktande, kort sagdt, eroderande, vid andra tider
åter aflagrar de från dess öfre lopp medförda ämnena. Till
följd af detta förhållande blir flodbädden i flodens öfre lopp
med tiden allt brantare, i dess nedre lopp åter allt flackare,
och till följd af den branta lutningen glida också delar af
bergsryggen bakom flodens källa ned, hvarigenom källan
för-lägges allt lägre. Vid sin källa har floden karaktären af en
vildbäck, som vid starkt regn sväller upp alldeles oerhördt och
därunder till följd af den branta lutningen sköljer med sig
ned en mycket stor mängd sten, grus och sand, hvilken den
sedan aflagrar såsom en gruskägla på den lägre, mindre branta
sluttningen.
Som emellertid floden flyter fram öfver jordlager af mycket
olika hårdhet, är dess fall ingalunda likformigt, utan hejdas
tidt och ofta af stora stenar och klippafsatser, där floden tvingas
att .bilda forsar och vattenfall. Detta oaktadt utbildar likväl
floden sin ränna på så sådant sätt, att vattnet kan afflyta
allt hastigare.
Denna omständighet är icke fördelaktig. Det inre landet
uttorkas nämligen, och vid snösmältningen uppstå förhärjande
öfversvämningar. Markens dränering med konst bidrager också
till regnvattnets snabba afflytande. Däremot verka sjöar, träsk
och skogar såsom stora regulatorer på det afrinnande vattnets
mängd. I skogarne är det icke allenast markens mossa, som
samlar regnet, utan de hål i marken, som uppstå efter gamla
multnande rötter, verka måhända ännu kraftigare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
