- Project Runeberg -  Kulturens historia : den mänskliga odlingens utveckling från äldsta tider intill våra dagar / 1. Naturen och människan /
223

(1918) [MARC] Author: Oscar Heinrich Dumrath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vattnet i atmosfären

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

VATTNET I ATMOSFÄREN.

223

den punkt, på hvilken den uppstigande luftströmmen uppnått
daggpunkten.

Molnen anses med rätta såsom en bild af det
obeständiga, växlingsrika och föränderliga. Formernas mångfald har
också gjort det mycket svårt att skarpt åtskilja dem. Vanligen
urskiljer man likväl tre hufvudformer, mellan hvilka fyra
mellanformer inträda.

Cirrus eller fjädermoln bestå sålunda mestadels af hvita
fina skyar, som se ut som fjäderfan eller ulltappar. Dessa
moln gå högst af alla, sväfva öfver de högsta berg och hålla
sig på en höjd af minst 8,500 m. Till följd af luftens köld
på dessa höjder, bestå de också af mycket fina isnålar.

Sänka sig fjädermolnen, så att deras iskristaller smälta,
undergår deras utseende en förändring, och molnen förvandla
sig till »lagrade fjädermoln», cirrostratus, eller »hopade
fjädermoln», cirrocumulus. I förra fallet sammansmälta deras fina
strimmor till en grå, flockig massa, som förkunnar snart
förestående regn. I senare fallet öfverdrages himlen med dessa
fina molntappar, som man kallar molnlamm.

Stackmoln, cumulus, sjömännens »molnbalar», bildas af den
uppåtstigande luftströmmen i atmosfärens lägre lager. Man
ser dessa moln bilda sig vid horisonten i ofantliga,
skarpkan-tade massor öfver hvarandra, och deras hvitglänsande runda
toppar af sticka bjärt mot den blå himlen. Stackmoln uppträda
i synnerhet vid hög temperatur och äro fördenskull hos oss
vanligen sommarmoln.

Ett i form af band sönderdraget, ofvan och nedtill
horisontalt begränsadt moln kallar man stratus eller lagradt moln.
Enär den uppstigande luftströmmen icke sällan öfvergår i
horisontal riktning, så förvandla sig dessa moln till en stor duk,
som ofta täcker hela den synliga delen af himlen. En god
bild af dessa moln lämna de långsträckta bandartade
töckenstrimmor, som under varma och klara sommardagar ofta draga
fram öfver ängsmark.

Den vanligaste formen är cumulo stratus, åskmoln eller hopade
stackmoln, hvilka framgå ur stackmolnen, då dessa allt mera
torna upp sig och erhålla ett mörkare utseende. Då dessa

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jun 11 16:23:06 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kulhist/1/0237.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free