- Project Runeberg -  Kulturens historia : den mänskliga odlingens utveckling från äldsta tider intill våra dagar / 1. Naturen och människan /
261

(1918) [MARC] Author: Oscar Heinrich Dumrath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vattnet i atmosfären

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

VATTNET I ATMOSFÄREN. 261

skydda de också på visst sätt dem, som ligga i deras
omgif-ning. Sålunda träffas oftast kyrktorn af blixten; innan
domkyrkan i Strassburg fick åskledare, träffades den flera gånger
om året af blixten och skadades därvid ofta betydligt, året
1759 i juli så svårt, att ae nödiga reparationerna efter blixten
uppgingo till 100,000 francs.

Blixten antänder ett hus omkring 7 till 8 gånger lättare,
om dess tak består af mjukt material, såsom halm eller spån,
än om det består af tegel, skiffer eller plåt.

Egendomligt nog ha åskslagen en starkt utpräglad daglig
och årlig period, liksom själfva åskvädret; 59,5 % af alla de
fall, i hvilka blixten slår ned, inträffa mellan kl. 12 och 6
e. m., och maximum infaller under årets varmaste del.

De ur skorstenar uppstigande varma förbränningsgaserna
utjämna de elektriska spänningarna mellan jorden och de öfver
denna sväfvande molnen och minska sålunda faran från blixten.
I många trakter i Tyskland lär man sedan gammalt upptända
eld i spislarna till skydd mot blixten vid annalkande åskväder.

Äfven de många trådarna, som tillhöra städernas telegraf
-och telefonledningar, skydda mot blixten. Dessa trådnät och
de många rökande skorstenarna åstadkomma, att blixten mera
sällan slår ned i storstäder.

Åskledare. Till undvikande af olycksfall och materiella
skador, som orsakas af blixten, föreslog Franklin att bredvid
och ofvanpå husen uppställa höga, genom en ledning med
jorden förbundna järnstänger. Dessa stänger, de s. k.
åsk-ledarne, måste upptill sluta med en skarp spets, hvars uppgift
är att förmedla elektricitetens utströmmande i luften. Från en
nålspets utströmmar elektriciteten desto lättare, ju finare den
är och ju högre dess spänning ligger öfver omgifningens. För
att bevara åskledarespetsens skärpa måste man förfärdiga
densamma af ett material, som icke angripes af atmosfärens gaser,
hvarför spetsen förfärdigas af guld eller platina eller
åtminstone bör förgyllas.

Ju högre åskledarens spets når upp öfver hustaket, desto
större yta skyddar densamma och desto säkrare verkar den.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jun 11 16:23:06 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kulhist/1/0275.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free