- Project Runeberg -  Kulturens historia : den mänskliga odlingens utveckling från äldsta tider intill våra dagar / 1. Naturen och människan /
262

(1918) [MARC] Author: Oscar Heinrich Dumrath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vattnet i atmosfären

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

262 VATTNET I ATMOSFÄREN.

I England antages den skyddade kretsens radie vara lika stor
som spetsens lodräta afstånd från det föremål, den skall skydda.

Åskledaren har ett dubbelt syfte: dels att genom
utström-ning af elektricitet neutralisera molnens motsatta laddning,
dels, om detta icke lyckas, utan blixten ljungar ned till jorden,
erbjuda densamma en väl ledande bana och hindra den från
att taga vägen genom andra föremål. På det att stången icke
skall smälta, får dess tvärgenomskärning icke vara alltför liten,
icke mindre än 0,5 kvadratcentimeter, om stången består af
järn eller koppar. Vanligen användas järnstänger af omkring
2 cm. i genomskärning.

Med största sorgfällighet måste man tillse, att åskledaren
icke på något ställe afbrytes. På sådana ställen måste
nämligen blixten från en god ledare öfvergå till en icke ledare.
Fördenskull anställer den också på dessa ställen den största
skadan, hvarför en trasig åskledare medför lika stor fara som
om ingen ledare alls funnes. Likaså måste förbindelsen med
jorden vara god. Fördenskull gäller det såsom vanlig
föreskrift, att åskledaren måste föra ned i en brunn eller i
allmänhet ned till grundvattnet. Ofta låter man åskledarens
nedre ända sluta i en stor järnplatta, på det att motståndet
vid öfvergången till jorden icke skall bli alltför stort. Denna
platta omgifves af träkol för att skyddas mot rost.

Vid häftiga urladdningar i åskledare kunna elektriska
strömmar väckas i metallmassor, gasrör o. s. v. i husets inre och
gifva upphof till gnistor och urladdningar, lika farliga som
själfva blixten. En sådan gnista i ett gasrör antände gasen
i röret och bl ef på detta sätt orsaken till att stadshuset i
Bryssel förstördes af brand. I sådana fall hjälper det icke,
att föremålen äro förenade med jorden. För att så vidt som
möjligt förebygga dylika olyckor föreskrifves, att alla större
metallmassor och rörledningar för vatten, gas och spolvatten
äfvensom takrännor skola förbindas med åskledaren, åtminstone
om de icke befinna sig i dess närhet. Stuprännorna skola
med sin nedre ända vara förenade med jorden, så att ingen
gnista får tillfälle att hoppa öfver.

Mot klotblixtar förmå åskledarna icke lämna något skydd.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jun 11 16:23:06 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kulhist/1/0276.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free