Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Slätterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SLÄTTERNA. 273
hvirflar. Men äfven under den vackraste årstiden bilda de
oändliga ytorna af hvit sand och rödaktig lera, där endast
de grå malörtsplantorna och törel (Euphorbia) växa, en tröstlös
anblick. Tid efter annan korsas vägen af klyftor, som
upp-rifvits af de strömmande åskregnen; därpå kröker den sig kring
ett träsk, hvars hvitaktiga vatten skimrar mellan vass och rör.
I fjärran betecknar en remsa blodröda saltörter närvaron
af en saltgöl, och ytterst vid synranden antyda några tunga
molnbankar hafskustens närhet. Från marken utstrålar en
olidlig glöd, och då det blåser, hvirflar vinden upp dammet
högt i skyn, rester af torra plantor drifvas upp i luften, packas
af vinden ihop till nystan, och liksom i ursinnigt kapplopp
storma dessa »stepplöpare» åstad öfver marken med vilda
meterlånga språng, liknande spöken, som förföljas af onda
andar.
Med långa mellanskof upptäckas här och där en i sanden
till hälften begrafven koja, och en mänsklig gestalt med
förvildad, skygg blick och tofvigt hår uppenbarar sig. Mera
sällan varseblifvas i fjärran kalmuckernas eller kirgisernas
filt-jurtor — ett slags tält af filt, hvilka föras på hjul -— eller
de gamla grafkumlen öfver fallna krigare. Flera hundra
kilometer kunna sålunda tillryggaläggas utan att man varsnar
andra tecken till människors närvaro än hjulspåren i den hårda
leran. Träd äro i dessa ödemarker nästan alldeles okända,
och de få, som finnås, betraktas med ett slags helig bäfvan
såsom underbara skänker af en gudomlighet.
De stepper, hvilka i södra Sibirien sträcka sig öster ut
ända till Altais berg, genomskäras på många ställen af kedjor
af kullar och barrträdsskogar; utom af gräs täckes marken
äfven af örter, ris och buskar, och på våren lysa ur de vågiga
steppdalarnas friska grönska de hvita, röda, gula och
mång-färgade blommorna på rosenhäckar och taggiga plommonbuskar,
fritillarior, tullpaner och andra växter. Endast sjön Balkasch
omgifves af likadana torra stepper som Kaspiska hafvet och
Aralsjön, hvilka med full rätt betecknats såsom »hungerstepper».
De allra tröstlösaste ödemarkerna äro emellertid de vidsträckta
slätterna i norra Ryssland och Sibirien, hvilka sakta slutta
Naturen och människan.
18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
