Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Slätterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SLÄTTERNA.
279
och Beludschistans mindre vidsträckta och äfven mindre
ogästvänliga öknar.
Den svenska resanden Alexis Kuylenstjerna, som färdats
genom Mesopotamien, meddelar i sin resebeskrifning följande
på en gång lifliga och ohyggliga ökenbild från dessa trakter:
»Timme efter timme, dag efter dag tågar karavanen fram
genom de breda, af grågult ris beväxta ökendalarna, begränsade
af branta, kala bergsryggar. Än är marken så långt ögat når
slät som ett golf, så att den »skulle väcka en exercisvurms
förtjusning, än är den tid efter annan genomskuren af djupa,
torra, steniga floddalar, än åter formad i stora, långsamt
sluttande vågor, hvilkas kammar borta vid horisonten stänga
utsikten och komma hoppet att vakna, att man däruppe på den
högsta kammen skall bli varse något af brott i detta eviga
enahanda . . . Långt bort i de vida, åt alla håll sig sträckande
vågiga öknarna, dåna de stora klockorna: bing, bång. Och
det dofva ljudet rullar hämskt skrämmande fram genom
ödemarkernas eviga grå. Hvad är väl detta? Finnes en kyrka
här midt i islams öken, och firar man här en kristlig
begraf-ning? Nej, intetdera, men det är den stora schiitiska
döds-karavanen, som är på väg mot de heliga städerna Kerbela och
Mesched Ali med sin dystra last. Dag efter dag, vecka efter
vecka, månad efter månad har man varit på väg, långsamt
ha kamelerna släpat sig fram genom Irans heta ödemarker,
öfver dess snöhöljda berg, och hvar helst man visat sig har
allt lefvande flytt, vikit undan, förfäradt för denna dödens
skörd, i hvars följe den omättlige benragelsmannen smyger,
spanande efter nya offer. Och öfver allt ha kamelernas
dånande klockor på långt håll förkunnat dödens ankomst. Och
nu äntligen närmar man sig målet, en dag blott och Husseins*
guldskimrande kupol skall dyka upp midt ibland ett haf af
vajande palmkronor. Allt starkare ljuder de stora klockornas
dån, blandadt med de mindres gladare, förhoppningsfullare
klingande; allt mera förnimbar blir den odrägliga atmosfär,
* Ett i staden Kerbela begraft helgon, som dyrkas af en del af
den mohammedanska världen, de s. k. schiiterna, till hvilka perserna
höra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
