- Project Runeberg -  Kulturens historia : den mänskliga odlingens utveckling från äldsta tider intill våra dagar / 1. Naturen och människan /
278

(1918) [MARC] Author: Oscar Heinrich Dumrath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Slätterna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

278

SLÄTTERNA.

vetenskapen med de förnämsta upplysningar öfver dessa länder,
följande:

»Öknen syntes oss ännu sorgligare än vanligt, enär en
stark blåst fyllde hela luften med damm och sand och svepte
allt i en tät, gulgrå slöja. Vinden lade sig på aftonen, så att
vi utan fara kunde fylla våra vattensäckar åtminstone för de
fyra vattenlösa dagsresor, som förestodo, förtära vår måltid
utan en alltför riklig tillsats af sand och ägna oss åt hvilan
utan att begrafvas i sanden. Men redan tidigt nästa morgon
uppstod vinden åter i sin förra styrka och från samma håll;
beslöjande luften och höljande allt i sand, tillstoppade den
näsa och öron på oss och piskade hud och ögon på det
smärtsammaste sätt. De förgångna dagarnas sparsamma växtlighet
försvann allt mera; spöklikt aftecknade sig i otydliga linjer
sand- och kalkhöjderna i den töckniga atmosfären och
nedstämda och tigande kämpade människor och djur mot
sandstormens våldsamhet.»

»På hela vår väg bar trakten samma tröstlösa, öde och
enformiga prägel, till dess att efter åtta timmars färd några
ansenliga kullar aftecknade sina orediga konturer i den
förmörkade luften. Med dem inställde sig åter en torftig
växtlighet, och i deras skydd sökte vi undgå den rasande vinden.
Allt måste läggas platt på marken, intet tält kunde uppsättas,
ty våldsamheten hos stormen, som ofta brusade fram i hvirflar
och medförde spöklikt öfver slätten framsväfvande grågula
sandpelare, tycktes vilja ytterligare tilltaga mot natten.»

Asiens öknar. Med arabiska halfön börjar Asiens
ökengördel. Från Syrien och Palestina öfver hela Mesopotamien
sträcker sig den torra steppen, som alltmer antager
ökennatur. Största delen af Irans högland, som på fyra sidor
omgifves af berg, hvilka af hålla regnmolnen, består af torra
ödemarker, af hvilka somliga öfverdragas af en saltskorpa, andra
åter täckas af rörlig sand, som vinden upphvirflar, eller också
rödaktiga berg, hvilka i den bedrägliga luftspeglingen hvarje
ögonblick antaga nya former och än synas närmare, än mera
aflägsna. Åt öster fortsätter sig detta högland i Afganistans

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jun 11 16:23:06 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kulhist/1/0294.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free