- Project Runeberg -  Kulturens historia : den mänskliga odlingens utveckling från äldsta tider intill våra dagar / 1. Naturen och människan /
289

(1918) [MARC] Author: Oscar Heinrich Dumrath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Slätterna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SLÄTTERNA.

289

kolonierna antaga dessa gräsytor till och med i sina
växtformer ofta en påfallande likhet med våra ängar. En tämligen
tät gräsmatta omväxlar sålunda med en gles, parklik skog af
jättestora Eucalyptus- eller gummiträd. De glatta, sitt yttre
barklager beröfvade stammarne till dessa vackra, höga träd
med läderartade blad och parasollformiga blommor stå på så
regelbundna afstånd, att man ovillkorligen kommer att tänka
på en med konst anlagd park. Där jordmånen är mera mager,
i synnerhet där sandsten är förhärskande, uppträda här och
där casuariner, hvilkas brungröna kronor med sina tårpilar
liknande, om skafgräs påminnande grenar bilda en sällsam
motsats till gräsmattans friska grönska.

Förhärskande i Australiens lågländer äro torra stepper och
öknar. Källor saknas nästan alldeles på de oändliga ytorna,
och regnskurarne, som allena tillföra dem vatten, förvandla
visserligen marken för någon tid till ett otillgängligt träsk,
men förläna densamma likväl icke förmågan att frambringa
någon växtlighet, ty snart gör den åter inträdande torkan jorden
stenhård. De floder, som strömma från kustremsans
berglandskap, utsina på dessa lågslätter. Redan i bergen äro de, till
följd af källornas sällsynthet och bergens ringa höjd, till sitt
matande företrädesvis hänvisade till nederbörden, hvarför de
också endast efter ihållande regn ha ett oafbrutet lopp. På
lågslätten upplösa de sig i bästa fall till en rad större och
mindre sjöar och dammar, som af invånarne kallas creeks.
Efter häftiga regnskurar öfversvämma de ofta sänkningarna på
stora sträckor, men endast för en helt kort tid, ty snart
af-dunstar vattnet i den starka värmen.

Genom urlakning blir marken småningom salthaltig och
förvandlas till salthaltig gyttja, till dess att densamma
fullständigt uttorkas och öfverdrages med en hård, torr bark. Icke
sällan utvidgas också dessa floder på mer än vanligt flacka
ställen till vidsträckta sjöar, i hvilka flodbädden fullständigt
försvinner, om icke någonstädes vid kanten en lätt
sänkning af marken gynnar bildandet af en ny kanal. Dessa af
rör uppfyllda bäcken, marshes, såsom australierna kalla den,
växla allt efter vattentillflödets styrka mellan otillgängliga,

Naturen och människan.

19

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jun 11 16:23:06 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kulhist/1/0305.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free