Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bergländer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BERGLÄNDER.
299
födingarna. Särdeles besvärliga äro slutligen regnskurarna, som
ofta komma med stor våldsamhet och blandas med isbark och
hagel eller också falla såsom fint och tätt duggregn, som räcker
timtals och starkt afkyler kroppen.
Huru blåsiga och kalla påramos än äro, sakna de likväl
icke all växtlighet. De äga tvärtom en ganska egendomlig
vegetation, som hufvudsakligen karaktäriseras af ett släkte
korgblomstriga växter, Espeletia, af högst egendomlig gestalt.
Dessa utbreda sig i Colombia och Venezuela på en höjd, som
växlar mellan 2,750 till 4,450 m. De flesta arterna bli icke
högre än 1 m., dock uppnår en art i Colombia 2—3, ja 6 meters
höjd. Den celliga saftrika stammen bär en tung blad-krona af
30 till 60 cm. långa, i ringar utanför hvarandra ordnade blad,
ur hvilkas midt förgrenade blom stänglar bära gula
stjärnblommor. Bladen äro icke gröna, utan tyckas bestå af ett
gulaktigt, tjockt filtämne och erhålla genom sin täta
hårbeklädnad, som skyddar dem mot kölden, en silfveraktig glans; då
de vissna och dö, sitta de likväl i åratal kvar på stammen,
som de gifva utseende af en mänsklig gestalt. Bland andra
växter finnas äfven flera styfva gräsarter, men i synnerhet
ichu-gräset, Stipa Ichu.
Denna växtlighet gör, att den fattiga indianen, som icke
äger en egen jordlapp, drifver sina får upp på de påramos,
som icke äro enskild egendom, utan allmänning till fritt bruk.
Här anträffas också på hela dagsresor från hvarandra ensamma
hyddor, omgifna af en stor corral, d. v. s. ett af grofva
stenmurar inneslutet gårdsrum, dit de halfvilda kreaturen drifvas
för att räknas och stämplas. Själfva hyddan är ett af stora,
ohuggna lavablock eller af ris och påramogräs uppfördt lågt
skjul, i hvilket några hål få tjäna till dörrar och fönster,
medan påramogräs bildar taktäckningen. I det inre finnes
endast några stenblock till säten och i ett hörn ligger en hop
hö, som får utgöra nattläger. Mot aftonen tillslutas dörrar
och fönster med oxhudar mot köld, blåst och snö. »Några
hundra steg från dessa skjul står merendels en ännu uslare
hydda, som bebos af den s. k. bergvaktaren, alltid en äkta
indian. Han har till uppgift att år in och år ut, den ena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
