Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det organiska lifvets utveckling på jorden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DET ORGANISKA LIFVETS UTVECKLING PÄ JORDEN.
307
attraktionsfär för att fritt svärma kring i världsrymden. Och
hvad som är möjligt för dessa jordens sporer är naturligtvis
också möjligt för andra lifsfrön från andra himmelskroppar.
Det har nu visat sig, att det strålande ljuset utöfvar ett tryck,
tillräckligt stort att utslunga så små kroppar som bakteriesporer
till och med ur solens atmosfär, och detta tryck förslår sålunda
fullkomligt till att föra lifsfröna från världskropp till
världs-kropp.
Det har vidare ådagalagts, att bakteriegrodder och till och
med frön af mycket högre stående varelser förmå uthärda
världsrymdens oerhörda köld utan att förlora sin lifsförmåga,
som de bevara i h vilande tillstånd, till dess att de åter finna
sådana villkor, att den på nytt kan utvecklas. Komma de
fördenskull efter omätliga tidsomlopp inom räckhåll för en med
deras egen födelseort besläktad världskropp, måste de befrukta
denna. Lifvet kan sålunda öfverföras från världskropp till
världskropp, och jorden måste i sin ordning ha blifvit delaktig
af detta lif. Lifvet kan ha regnat ned till oss från himlen.
Så länge jordens yta och hennes lufthölje ännu voro
alltför heta, måste dessa grodder dödas. Först uppfyllde de
de högsta luftregionerna, som ligga den kalla världsrymden
närmast, och från dem fördes de af regnet ned till jordens yta.
Där denna sköt upp ur hafven, måste den under den första
tiden ännu vara alldeles för het för att tillåta ens dessa första
anspråkslösaste grodder utveckla sitt lif. Däremot ägde själfva
hafven på sin yta i allmänhet en lägre temperatur, enär de ju
oupphörligt afkyldes af den atmosfäriska nederbörden. Kallast
var redan då, såsom än i dag, hafsbottnen, hvilken det kallare
vattnet uppsöker till följd däraf att det är tyngst. Fördenskull
måste också jordskorpan under hafsbottnen hastigt af kylas och
därigenom erhålla en större tjocklek än fastlandsskorpan.
Hafsbottnen blef snart motståndskraftigare mot vulkaniska utbrott,
och här inträdde fördenskull också först lugnare förhållanden.
Från denna lifvets vagga ha de lefvande varelserna sedan
utbredt sig åt alla häll: in emot land, där möjligheten erbjöd
sig till en öfvergång från ett lif i vattnet till ett lif på land
och i luften, men också ut mot de stora djupen och ut i det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
