Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det organiska lifvets utveckling på jorden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
314
DET ORGANISKA LIFVETS UTVECKLING PÅ JORDEN.
framställa ändå större gåtor, finnes blott en möjlighet, nämligen
antagandet att jordaxeln på denna tid hade ett helt annat läge än
nu och att polerna befunno sig på områden, hvilka vi hittills icke
kunnat undersöka geologiskt. Om nordpolen t. ex. under
stenkoistiden legat i det inre af Kina, som ännu föga undersökts och där
man i alla händelser ännu icke funnit några stenkol, så skulle
också sydpolen ha legat på områden, som icke kunnat
utforskas.
Sedan dess måste polerna emellertid ha vandrat för att
slutligen antaga sitt nuvarande läge. Detta kan ha skett
antingen småningom eller ryckvis. Den möjligheten har i jordens
historia flera gånger -förelegat, att jordaxeln plötsligt med våld
förlagts till olika lägen genom på jorden nedstörtande kosmiska
kroppar. Men också en långsam förskjutning är möjlig, hvars
fortskridande i spirallinjer småningom kan ha flyttat polen
öfver hela jordytan.
De senare årens undersökningar ha också oförtydbart gifvit
vid handen, att jordaxelns och följaktligen också polens läge
växlar. Orsaken härtill kan man numer endast söka i långsamma
förskjutningar af massorna på jordytan, sådana dessa
frambringas af vulkanutbrott och jordbäfningar eller i allmänhet
genom jordskorpans tektoniska rörelser. I själfva verket synes
de för närvarande iakttagna polväxlingarnas storlek stå i
samband med de vulkaniska företeelsernas häftighet.
Sådana massförskjutningar voro under jordens urtid i alla
händelser väsentligen större än nu, och de kunna ganska väl
under lång tid ha försiggått i en sådan riktning, att polernas
fortskridande rörelser blifvit en följd af dem. Därigenom
skulle jordytans alla delar småningom ha blifvit försatta till
alla zoner, och intet område skulle i polens eviga, orörliga
stelhet för alltid ha förblifvit uteslutet från att tjäna lifvet.
Polens vandring öfver hela jordytan är den enda naturliga
lösningen af de förtida temperaturförhållandenas stora problem.
Sådana lägeförändringar torde man måhända också böra
tillskrifva det märkvärdiga förhållandet, att på
stenkolsbild-ningens så utomordentligt yppiga tid ett sådant allmänt
urartande af hela naturen följde, som det vi beteckna såsom den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
