Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det organiska lifvets utveckling på jorden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DET ORGANISKA LIEVETS UTVECKLING PÅ JORDEN.
319
väsen, hvilka såsom foraminiferer, radiolarier o. s. v. fritt simma
omkring i hafvet, och hvilkas kalk- eller kiselpansaren än i
dag-till största delen bilda gyttjan på hafsbottnen.
Af återstod erna från krittiden se vi, att lifvet äfven i
hafvet var stadt i oafbruten tillväxt. Fiskarna, hvilka först på
samma sätt som kräftorna, ur hvilka de uppstått, ägde ett
skal-pansar, medan deras kropp i det inre erhöll sin stadga endast
genom brosk, men icke ägde en verklig benstomme, erhöllo
allt mera våra nuvarande fullkomligaste fiskarters inre byggnad,
såsom ock djurlifvet öfver hufvud i hafvet långt tidigare
närmade sig nutiden än hvad fallet var med lifvet på landet, enär
hafvets lefnadsvillkor förändrat sig mycket mindre än landets.
Ja, sedan till följd af zonernas afgränsning jordpolerna ständigt
förblefvo täckta med is, måste hafsbottnens förhållanden öfver
hufvud förbli oföränderliga, ty nu flödade ständigt från polernas
smältande is det tätaste vattnet, hvilket, som man vet, är 4
grader öfver noll, bort öfver alla hafs botten och vidmakthåller
denna ungefär vid denna temperatur rundt om jorden.
Sedan dess har sålunda på hafsdjupen icke funnits någon
zonafgränsning. Med största sannolikhet kan antagas, att allra
senast under krittiden dylika ständiga iskalotter lagt sig kring
jordpolerna, hvarför krithafvens djurvärld ända intill våra dagar
icke vidare undergick någon väsentlig förändring.
Det är icke heller alldeles osannolikt, att ännu på bottnen
af våra världshaf några af de jätteödlor möjligen kunna lefva
kvar, hvilka vi finna förstenade i kritan. Ett stöd för en sådan
förmodan finner man af de jättestora bläckfiskar, af hvilka man
tid efter annan funnit exemplar och kunnat bemäktiga sig
åtminstone några delar.
En längd af 2 l/2 meter för en bläckfisk är redan ganska
mycket. Men ändå större, omkring 3 meter, voro de 2 exemplar,
som på våren 1896 drefvo i land på en liten ö utanför
Trond-hjemsfjorden, och hvilkas fångstarmar hade en längd af 7 1/2
meter.
Detta är dock ett intet mot de jättebläckfiskar, som man
då och då sett ute på Atlanten, och dem, hvilkas oerhörda
näbbar och armstycken man stundom funnit i magen på kas-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
