Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det organiska lifvets utveckling på jorden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
320
DET ORGANISKA LIEVETS UTVECKLING PÅ JORDEN.
kelotter. Man har säkra bevis på tillvaron af sådana odjur
med en 5 till 6 meter lång kropp och med armar af ända till
13 meters längd samt med oerhörda ögon. Vid Islands kust
har sålunda fångats ett exemplar, hvars ögon hade en
genomskärning af 38 cm., sannolikt de största synorgan något nu
lefvande djur kan uppvisa.
Den 30 november 1861 påträffade den franska kryssaren
»Alecton» mellan Madeira och Teneriffa en jättebläckfisk, som
simmade i vattenytan. Den var tegelfärgad, ögonen voro
omåttligt stora, kroppen 5 till 6 meter lång, och dess vikt
uppskattades till omkring 2,000 kilogram. Man sökte bemäktiga sig
odjuret, men erhöll blott en del af dess bakkropp. Furst
Albert af Monaco har hemfört delar af exemplar, som varit
föga mindre, och på senare tid ha dylika djur strandat på
Japans, ön S:t Pauls, Nya Zeelands och New Foundlands kuster.
Det är gifvet, att djur af denna storlek äro i stånd att
utveckla en fruktansvärd styrka, som vida öfverträffar de
åtta-fotingars, om hvilka man vet, att de stundom öfverfallit och
till och med dödat dykare och badande, och man bör nog vara
försiktig med att förklara alla berättelser om deras bedrifter som
fabler. Ja, de ständigt återkommande och öfverensstämmande
berättelserna om den beryktade sjöormen, som man menar sig
ha iakttagit vid många tillfällen, behöfva icke heller vara on
blott villa eller »skepparhistoria»; de kunna ganska väl, liksom
de fantastiska sägnerna om »kraken», häntyda på någon reptil,
om den från f omvärlden lyckats rädda sig in i vår tid.
Förmodligen jaga de kolossala bläckfiskarna på djupen nära
bottnen stora djur, som ännu äro okända för vetenskapen, liksom
de själfva jagas af kaskelotten, hvars förnämsta föda utgöres
af bläckfiskar. Kunde man blott sänka ned tillräckligt stora
fångstredskap på de stora djupen, skulle de sannolikt bringa
öfverraskande saker i dagen, och det icke blott om bläckfisken.
I kritan har man icke funnit några däggdjursåterstoder,
hvilket icke betyder, att däggdjur helt och hållet saknats, men
det visar likväl, att de varit utan större betydelse i den
dåvarande skapelsens totalbild och icke gjort några märkbara
framsteg mot föregående tider.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
