Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det organiska lifvets utveckling på jorden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
328
DET ORGANISKA LIFVETS UTVECKLING PA JORDEN.
människans tillvaro funnits, har efter de groft tillhuggna
stenredskapen fått namn af den äldre eller diluviala stentiden och
visar en fortskridande fullkomning i redskapens utveckling från
enklare till mera prydliga former, en fullkomning som går
hand i hand med vissa förändringar i djur- och växtvärlden,
således i klimatet.
Sålunda låta aflagringar, som innehålla endast primitiva
flintbilor, tillsammans med rester af elefant, noshörning och
flodhäst och af en växtvärld med t. ex. lager- och fikonträd,
sluta till, att den människa, som lämnat dessa äldsta minnen
efter sig och som måste ha varit vida spridd öfver stora delar
af Gamla och Nya världen, lefvat i ett varmt klimat.
Bättre tillverkade redskap anträffas därnäst i lager, i
hvilka djur- och växtfynd antyda, att det varmare klimatet
börjat försvinna i nordligare trakter och att en invandring af
nordliga djurformer börjat äga rum. Här bestå spåren efter
människan i stenknifvar, stenborrar och stenskafvare och finnas i
Frankrike, Belgien, England, Tyskland, hufvudsakligen i grottor
och bergnischer, hvilka människan uppsökt till bostäder till följd
af klimatets afkylning.
Jakten var tydligen dessa grottinvånares sysselsättning, och
dess föremål torde hufvudsakligen ha varit den öfver 3 m.
höga grottbjörnen. Skallen på funna lämningar af denna är
alltid krossad med våld, underkäken uttagen och använd
som yxliknande verktyg, och slutligen äro refbenen
omsorgsfullt klufna till pilspetsar. För att göra björnkäkarna till
handterliga verktyg och omgestalta dem till handvapen af slogs
deras uppstigande grenar, och på detta sätt erhöll man ett
bekvämt handtag, medan den spetsiga hörntanden tjänade
såsom egentlig yxa.
Men grottbjörnen var icke det enda rofdjur, som jagades.
Kyartärtidens människa måste också med sina primitiva vapen
försvara sig mot grott-tigern, som var en tredjedel större än
den nu lefvande kungstigern och beväpnad med fruktansvärda
långa dolktänder till betar, tänder med hvilka han måste
kunnat krossa benpansarbeklädnaden på bältdjur och ödlor, som
om den varit af papp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
