Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det organiska lifvets utveckling på jorden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DET ORGANISKA LIFVETS UTVECKLING PÅ JORDEN. 329
Nästa utvecklingsskede omfattar den yngre diluviala
sten-tiden, under hvilken nordiska djurformer, framför allt renen,
ha öfvervikten och noshörning och elefant äro stadda i
utdöende.
Steppfaunan med saigaantilopen och den murmeldjuren
närastående siseln antyder en ny förändring af klimatet.
Samtidigt visar sig en väsentlig förbättring i bearbetningen icke
allenast af sten- utan äfven af benmaterialet till redskap för
jakt, fiske och hudars och skinns beredning, äfvensom de första
profven på en primitiv konst i graveringar och sniderier på
och af elfenben, ben och brottstycken af hjortars och
renars horn.
Att icke heller kokkonsten numer var alldeles okänd visar
sig däraf att man funnit af elden svärtade skiffer- och
sand-stensplattor, som måste ha tjänat i stället för skålar och
pannor, nålar af trä och ben ha användts, och likaså torde
kroppen ha målats med någon röd färg att döma af de knölar af
ett rödt ämne, som anträffats.
Flerstädes anträffas också rent af öfverraskande prof på
den senare diluvialmänniskans konstfärdighet i de sorgfälligt
arbetade flin tknifvarna, flintsågarne och flintborrarne,
äfven-som de många på renhorn inristade teckningarna af renar och
vildåsnor, liksom sniderier af elfenben och renhorn, som
föreställa hufvuden af myskoxe och häst. På en elfenbensskifva
som anträffats vid Perigord i Dordogne i Frankrike finnas flera
mammuter framställda i fullt lopp med sina krokiga betar
och små öron, som äro troget återgifna, liksom äfven den
långa manen, hvilken faller ned till knäna.
Rent af öfverraskande äro de »gallerier» af afbildningar
af kvartära däggdjur, som finnas i flera vidsträckta grottor
i Vezères dal och dess förgreningar i sydvästra Frankrike. I en
del af dessa grottor täckas väggarna på båda sidor af mer än
meterhöga, naturtroget återgifna djurteckningar, som äro
inristade i kalkstenen i linjer af 0,5 cms djup. De oftast
afbil-dade djuren äro hästar af olika raser, renar, stenbockar,
anti-loper, bisonoxar och mammuter i 19 exemplar med manar
och snabeln böjd inåt eller tillbaka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
