Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vattnets lif
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
334
VATTNETS LIF.
är dock icke förhållandet. Visserligen spela algerna ingen roll
såsom hennes födoämnen, men detta oaktadt sakna de
ingalunda alldeles egenskaper, hvilka äro af betydelse äfven för
människan.
Af en till släktet Laminaria hörande algart, den s. k.
sockeralgen, erhålles socker, hvarigenom denna alg direkt kan tjäna
såsom näringsmedel. Af större vikt äro emellertid de alger,
hvilka ofta i stor mängd uppkastas på kusterna af Spanien,
England och i synnerhet Bretagne och Normandie. Dessa alger
tillhöra olika arter och ur deras smälta aska, som man i
Skottland kallar kelp, i Normandie varec, vinnes ett par kemiska
grundämnen nämligen jod och brom, som äro af största
betydelse icke blott i den kemiska teknologien, utan äfven i
medicinen.
Plankton. Hafvet är sålunda rikt på både algfält,
algsnår och algskogar, och det är icke svårt att förstå, att dessa
lika väl som Sargassohafvets flytande algängar äfvensom andra
alghopar, som föras omkring på vattnet, måste vara välkomna
härbergen för stora massor af djur, liksom att de äfven bereda
dessa riklig lifnäring.
Annorlunda ställer sig förhållandet, då det blir fråga om
de på de stora djupen, till hvilka aldrig en ljusstråle
framtränger, lefvande varelsernas föda. Här finnas nämligen inga
alger, och dessa vattenlager äro således liksom hafsbottnen på
de stora djupen fullständigt blottade på växter. Dessa
djup-vattensvarelser kunna fördenskull icke gärna erhålla annan
föda än af de döda organiska massor, hvilka som ett aldrig
upphörande regn sjunka ned till hafsbottnen.
De öfre vattenlagren hysa visserligen, så långt ljuset tränger
ned, ett myllrande lif af små lefvande varelser, mestadels så
små, att man måste taga mikroskopet till hjälp för att kunna
studera dem. Sådana varelser äro encelliga alger eller de
s. k. diatomacéerna, urdjur, larver af flercelliga djur m. m.,
och alla dessa organiska beståndsdelar bilda hvad man kallat
plankton. Dess sammansättning växlar från olika ställen, under
olika årstider och på olika djup, men ingenstädes saknas det,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
