- Project Runeberg -  Kulturens historia : den mänskliga odlingens utveckling från äldsta tider intill våra dagar / 1. Naturen och människan /
342

(1918) [MARC] Author: Oscar Heinrich Dumrath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vattnets lif

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

342

HAFVETS IMF.

nära vattenbrynet. Slutligen höja sig endast enstaka toppar
af den forna ön öfver vattenbrynet, och vid ett ännu längre
framskridet sänkningsstadium ha äfven dessa försvunnit, så att
refvet bildar en, vanligen af kanaler genombruten krans, ett
ringref eller en atoll.

När det icke är en mindre, utan en jämförelsevis större
landmassa, som är stadd i sänkning, såsom t. ex. Nya
Kale-donien, är afståndet mellan de båda sidornas barriärref
alltför stort, liksom de själfva äro på för många ställen afbrutna,
för att ett sammanhängande ringref skall kunna bildas.
Därjämte är den omslutna sträckan tillräckligt vidsträckt för att
äfven insidorna af de ursprungliga barriärrefven skola kunna
lämna korallerna tjänliga lifsvillkor. Barriärrefven sönderfalla
då i ett antal själfständiga atoller, hvilka, i många fall
torde angifva det forna fastlandets högsta bergstoppar, medan
hela atollgruppen på samma gång visar det forna landets
ungefärliga utsträckning.

Korallerna lämna sålunda det förnämsta materialet till
korallrefven. Dessa bestå likväl icke uteslutande af en hopad
massa af korallstockar, som ännu kunna urskiljas. Redan i
det inre af på ytan ännu lefvande korallkolonier kunna
nämligen genom hafsvattnets förmedling förändringar inträda, så
att kalken blir kristallinisk och den organiska strukturen
utplånas.

Böljorna, som med oceanens hela kraft bryta sig mot
refvets yttersida, afbryta grenar och stycken af korallerna och
uppkasta dem jämte musslor, tagghudingar och andra djur,
som lefva mellan korallstockarna, på refvets öfre sida. Starka
stormar och jordskalfsvågor kunna till och med sönderbryta
stora block och uppkasta dem på refvet. Af böljorna
söndermalas dessa stycken till fint kalkgrus, som hopkittas och
hårdnar till en så kompakt kalksten, »refsten» eller korallkalk, att
man kunde vara böjd att anse densamma för en bergart,
tillhörande ett af de äldsta geologiska systemen och icke för det
yngsta alstret af hafvets verksamhet.

En mängd djur, såsom hornmusslor, maskar, svampar,
borra sina gångar i korallstockarna och sönderfräta därvid deras

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jun 11 16:23:06 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kulhist/1/0360.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free