Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vattnets håfvor. Fisket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
366
VATTNETS HAFVOR. FISKET.
upp i strömmar, floder och bäckar för att där fortplanta sig,
och denna vandringsdrift är så häftig, att fisken icke skrämmes
tillbaka af något hinder, utan till och med med fara för sitt
lif söker öfvervinna dem, som äro oöfvervinneliga för honom.
För att underlätta laxarnas framträngande genom forsar
och hvirflar, då de gå uppför floderna och söka öfvervinna
dessa hinder, har man med framgång anordnat s. k. laxtrappor,
i det man omväxlande på ena eller andra sidan af ett
naturligt eller artificiellt vattenfall i klippan eller i byggda rännor
fastsätter utspringande trä- eller järnskifvor, mot hvilka det
nedstörtande vattnets kraft bryter sig och hvilka sålunda
bereda laxarna hviloplatser.
Somliga arter uppträda under lektiden i ofantliga massor vid
vattenbrynet, obekymrade om att djupet under dem utgör blott
några få centimeter, tränga sig tätt intill hvarandra, hoppa högt
upp öfver vattnet och tömma samtidigt rom och mjölke, därmed
grumlande vattnet på långa sträckor. Efter fullbordad lek äro
laxarnas krafter så medtagna, att de hvarken kunna simma eller
jaga; de endast glida med vattnet utför strömmen och stanna där
floderna utvidga sig något en tid för att hämta krafter, innan
de fortsätta till hafvet. Vid denna tid är deras kött mindre
värdefullt och smutsigt hvitt i stället för rödaktigt, såsom det
är då de börja stiga upp i floderna. Återkomma de lyckligt
till hafvet, repa de sig förvånande hastigt och äro till nästa
vandring uppför floderna lika kraftiga som förut.
Vanligen förgå fyra månader, innan ungarna utkläckas.
Länge tog man dem för en helt annan art än de fullvuxna
exemplaren och vållade därigenom onämnbar skada. Som
man trodde, att de icke hade något värde, drog man icke
heller i betänkande att fiska dem i massor och kasta dem på
åkrarna såsom gödningsämne, till dess att slutligen en herde
vid namn James Ilogg påvisade villfarelsen.
Laxarnas många fiender utrota en så stor del af dem, att
knappt mera än 10 procent af de lagda äggen komma till
utveckling. Värst huserar likväl människan. De allra flesta
fiskare kunna nämligen icke förmå sig att i rätt tid skydda
laxarna, utan bedrifva fångsten som ifrigast under fortplant-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
