Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vattnets håfvor. Fisket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VATTNETS HAFVOR. FISKET. 369
djup, behöfves icke mera än 5 till 6 dagar. Så länge
sillungen ännu är liten, stannar den på det ställe, där den blifvit
född, i närheten af land eller i en lugn, skyddad vik, där
det vimlar af smådjur, som tjäna den till föda. Längre fram
begifver den sig i sällskap med sina likar ut på öppna hafvet.
Man trodde förr, att sillen begaf sig in emot land endast
för lekens skull och att den hade sitt egentliga hem i Ishafvet,
hvarifrån den drog bort först mot lektiden, men det har nu
befunnits, att dess vandringar icke på långt när äro så
vidsträckta som man antagit. Störst, fetast och bäst utvecklad
är den sill, som utom under lektiden håller till i öppna
Atlanten, hvarifrån den vintertiden går in till Norges nordvästra
kuster för att leka (den norska storsillen) eller på våren och
sommaren in i de västra fjordarna för att söka föda (den
norska vår- och sommarsillen). Denna sill har en medelstorlek
af 30—35 cm., men äfven sillar på 40 cm. äro icke sällsynta.
Vid Bohuslän är sillens medellängd mindre, under det att
strömmingen från Bottniska viken i vanliga fall mäter endast
20 cm.
Sillen är föremål för ett storartadt fiske i synnerhet vid
de norska kusterna, ehuru det på de senaste åren likväl
betydligt aftagit på de sydligare områdena. Däremot synes
sillfisket vid Bohusläns kust ha ökats. Allt sedan medeltiden
har därstädes 30 till 60 år under hvarje århundrade ett rikt
sillfiske ägt rum. En af de längsta och mest gifvande
perioderna började 1747 och räckte ända till 1808, då det nästan
alldeles upphörde. Först 1877 började därefter sillen åter
infinna sig i Bohusläns skärgård för att inleda en ny, rik
fiskeperiod, som tyckes ha nått sin höjdpunkt under åren 1895—96,
då icke mindre än 2,372,051 hektoliter sill till ett värde af
nästan lika många kronor fångades. Den atlantiska sillen
tyckes sålunda tämligen regelbundet växla sina sydligare
lekplatser, hvilka vissa tider förläggas längre söder ut, ty ett rikt
fiske vid den bohuslänska kusten betyder i regeln ett dåligt
fiske vid kusten af södra Norge. Så vidt senare forskningar
tyckas angifva, torde detta bero därpå, att sillen’ är bunden
vid vissa vattenlager af bestämd salthalt, temperatur och
Naturm och människan.
24
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
