- Project Runeberg -  Kulturens historia : den mänskliga odlingens utveckling från äldsta tider intill våra dagar / 1. Naturen och människan /
384

(1918) [MARC] Author: Oscar Heinrich Dumrath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vänner och fiender bland djuren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

384

VÄNNER OCH FIENDER BLAND DJUREN.

att man i dammarna inkastar småfisk och rom eller i saknad
däraf blod.

Spindlar verka allmänt i hög grad motbjudande, hvilket
beror på deras vanligen frånstötande yttre, den rofgirighet och
lömskhet de ådagalägga, då de bemäktiga sig sitt byte, och
slutligen äfven genom sitt tillhåll i mörka och kalla fuktiga
vrår. De förtjäna emellertid ingalunda den af sky, de ådragit
sig, och göra åtminstone i norra och mellersta Europa aldrig
någon nämnvärd skada, hvaremot de direkt göra så mycket
mera gagn genom att förtära en massa besvärliga och
skadliga insekter. Den konstfärdighet de visa i att spinna sina
nät har också af ålder väckt både undran och beundran, och
i forntiden framställdes spindeln fördenskull ofta såsom
sinnebild af flit, konstfärdighet och klokhet.

Den sällsamma spinnapparat, som förvärfvat spindlarna
detta höga anseende, utgöres af körtlar af olika form, hvilka
ligga mellan bakkroppens öfriga inälfvor och i hvilka afsöndras
en vätska, som låter utdraga sig i en elastisk, torr eller klibbig
tråd. Själfva spinnverktygen, genom hvilka denna vätska
förvandlas till trådar, bildas af 6 eller 4, sällan 2, så kallade
spinnvårtor, d. v. s. mer eller mindre förlängda, tvärdelade,
kägellika eller cylindriska bihang, hvilkas sista led i spetsen
är besatt med ett vanligen stort antal spinnrör, ur hvilka de
enskilda, ytterst fina trådarna stelna i luften och vanligen
förenas till en enda gröfre tråd.

Spindlarna äro rofdjur, som med få undantag alltid lefva
ensamma, och skona icke heller hvarandra. Sina nät spinna
de på olika sätt; korsspindeln förfärdigar ett hjulformigt nät,
husspindeln en tät, duklik väfnad, andra åter väfva rör, säckar
o. s. v. Många spindlar ströfva också fritt omkring och jaga
sitt byte i stället för att fånga det i giller eller garn. Oftast
ha spindlarna en tråd efter sig, som är fäst vid något
föremål och med hvars tillhjälp de kunna sakta släppa sig ned
och klättra upp igen. Ofta, i synnerhet under vackra
höstdagar, får man se dem segla i luften, uppburna af de långa
hop-filtade trådar — Marietråd, dvärgnät — som man ser glittra i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jun 11 16:23:06 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kulhist/1/0404.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free