Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vänner och fiender bland djuren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÄNNER OCH FIENDER BLAND DJUREN.
383
arter, är deras stora förmåga att bevara sin lifskraft i torrt
tillstånd. Sålunda har man exempel på att hveteålen lefvat
upp igen efter att under 27 år ha förvarats intorkad. Vissa
ålmaskar förmå likaledes uthärda stora temperaturväxlingar.
Sålunda kunna de förekomma på Spetsbergen på en höjd af
100 m. öfver hafvet bland de alger, hvilka genom sin
rödbruna färg gifva upphof till den under namn af »röd snö»
bekanta företeelsen. Dylika maskar, som hemförts från
Spetsbergen och under fyra mån ders tid förvarats intorkade, lefva
upp igen, då de bringas i beröring med fuktighet.
Blodiglarna. För medicinskt ändamål kunna äfven vissa
maskar användas. Sådana maskar äro de allmänt bekanta och
använda blodiglarna, helt glatta maskar utan fotknölar, borst
eller andra bihang, men försedda med en skålformig, för
förflyttningen afsedd häftskifva i bakre och oftast äfven i främre
ändan. Huden är afdelad i en mängd korta ringar. Iglarna
lefva hufvudsakligen i vattnet, där de antingen krypa omkring
med tillhjälp af häftskifvorna eller simma fram under
slingrande rörelser.
Den medicinska blodigeln har i sitt svalg tre muskulösa skifvor
med bågböjd tandad framkant, så ställda till h varan dra, att
det genom deras såglika rörelser framkallade såret får ett
tre-stråligt utseende. Kroppens främre ända utmärkes af en
framskjutande flik, som ofvantill betäcker munöppningen. Från
denna fylles vid blodsugningen magen och alla dess blindsäckar
med blod, och därvid kan igelns kropp utspännas till ett
omfång 3—4 gånger större än det ursprungliga.
Bästa sättet att förvara och uppföda blodiglar i större
skala är att låta dem lefva i en naturlig damm med gyttjig
eller lerig botten samt mjukt, klart och varmt vatten, dock
med tillräckligt till- och aflopp; i dammen bör icke vidare
några sådana träd växa, hvilka såsom t. ex. al m. fl. gifva
vattnet en egendomlig smak. Dessutom måste allt hvad
rof-fiskar och större grodor, igelns naturliga fiender aflägsnas; och
detta gäller också om vadare, sim- och hönsfåglar, råttor, sorkar,
snäckor och musslor. För djurens näring sörjes bäst därigenom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
