- Project Runeberg -  Kulturens historia : den mänskliga odlingens utveckling från äldsta tider intill våra dagar / 1. Naturen och människan /
392

(1918) [MARC] Author: Oscar Heinrich Dumrath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vänner och fiender bland djuren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

392

VÄNNER OCH FIENDER BLAND DJUREN.

försedda med många framskjutande käglor och bäst jämförliga
med höstackar. De förekomma mestadels på slät mark, där
skogen blifvit uthuggen och de fällda träden lämnats att förruttna.
Så länge ett näste är bebodt, har det upprätta käglor eller torn,
nya sådana uppföras och mellanrummen fyllas. I hvarje torn
är ett tomrum, som leder till det inre af kullen eller förmedlar
förbindelser mellan nästets särskilda delar. Har kullen form
af en höstack, så har den nått sin fulländning och mäter då
en lodrät höjd af 4—5 m. samt en omkrets af 15—18 m.
vid marken eller 9—12 m. vid 2/3 af sin höjd.
Byggnadsämnet utgöres mest af lera, som sammanknådas med spott.
Dessa boningars fasthet är så betydlig, att de kunna bära flera
människor eller boskapsdjur än som kunna få plats på dem,
och genom sin hårdhet äro de skyddade mot förstöring af
regnskurar eller af nedfallande träd. Från dem leda flera
täckta vägar eller ler-rör till närliggande trästubbar och stockar;
i botten af nästet utmynna dessa vägar i några af lerpelare
uppburna salar. Pelarna uppbära ett antal hvalf, kamrarna,
de kungliga gemaken och de öfre inre rummen; högst upp
ligger domen, en stor sal i öfre delen af kullen, genom talrika
gångar och rör satt i förbindelse med nästets olika delar och
sannolikt bestämd att ordna den uppvärmda luftens strömning.

Kullarna ha emellertid icke öfverallt samma utseende,
och på långt när bygga icke alla termiter sina nästen ofvan
jord. Många förbli, liksom de flesta af våra myror, dolda i
jorden, sitta under stenar och vandra genom underjordiska
gångar till trä och andra föremål, som de förtära. Andra
termiter fastklibba på olika sätt sina nästen vid träden.
Slutligen bebo de äfven lefvande och utdöda träd, äta upp allt,
som för dem är njutbart, och åstadkomma på sådant sätt,
liksom några af våra myrarter, en labyrint af underliga grottor,
gångar och hål.

Till ersättning för all den skada de göra, tjäna termiterna
dock äfven till någon nytta. På Java säljas de på torgen
under namnet »laron» och ätas, äfven uppsökes deras yngel till
föda åt tamfåglar, och för öfrigt tjäna termiterna själfva till
föda åt många djur, såsom bältor och myrätare, hvilka hufvud-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jun 11 16:23:06 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kulhist/1/0412.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free