Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vänner och fiender bland djuren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
418
VÄNNER OCH FIENDER BLAND DJUREN.
s. k. larvkammaren. Mindre eller medelstora galler innehålla
endast en kammare, men större galler flera. Gallsteklarna
hemsöka endast ett fåtal växtarter. De flesta lefva på ek. I
Sverige finnes på detta träd omkring 30 former af
gallbildningar, som sitta på blad och bladskaft, i hanblommorna, i
knopparna, på årsbladen, på stammen eller på rötterna.
Gallsteklarna äro små djur, i medeltal 6 mm. långa, till
färgen svarta, röda eller bruna. En del äro oäkta gallsteklar
och lägga sina ägg i redan befintliga galläpplen. Några lefva
såsom verkliga parasitsteklar och ha endast kroppsbyggnaden
gemensam med gallsteklarna.
Parasitsteklarna äro mycket allmänna och mestadels också
mycket små. Det finnes knappast en enda larv, som icke bland
dem har en eller annan fiende, hvarför de också göra stor nytta
till att hålla skogens förstörare, larverna, i schack.
Parasit-steklarnas honor äro försedda med ett äggläggningsrör, med
hvars tillhjälp de lägga sina ägg vanligen i någon larv, men
sällan i en puppa; mycket små arter lägga dem äfven i
insektägg.
Till de större parasitsteklarna höra arterna af släktet
Ichneumon, hvilkas honor för äggläggning uppsöka larver, som
lefva fritt på träd och örter, särskildt fjärilslarver; i hvarje
sådan lägga de blott ett ägg. Mycket vanligt är att i stället
för en fjäril eller skalbagge ur dessa insekters puppor erhålles
en svärm ichneumoner eller andra parasitsteklar.
Giftsteklarna äro likaledes ifriga förföljare af larver.
Dessa steklar äro försedda med giftgadd. Deras larver lefva
af att utsuga lefvande eller döda byten, hvarmed de förses af
sina mödrar, som, fastän de själfva suga blommornas honung
och andra söta växtsafter, tyckas på det noggrannaste känna
sina offers anatomiska byggnad. De insticka nämligen alltid
gadden midt på offrets buksida i den tunnare huden mellan
lederna, så att de träffa den därstädes belägna nervknuten.
Giftet verkar då ögonblickligt förlamande på alla de
rörelsenerver, som utgå från nervknuten, och leden blir orörlig. Gadden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
