- Project Runeberg -  Kulturens historia : den mänskliga odlingens utveckling från äldsta tider intill våra dagar / 1. Naturen och människan /
417

(1918) [MARC] Author: Oscar Heinrich Dumrath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vänner och fiender bland djuren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

VÄNNER OCH FIENDER BLAND DJUREN.

417

ehuru af en annan mera träaktig sort, hvilka komma till oss
från Mindre Asien, kunna icke undvaras till beredningen af
ett dugligt bläck. Dessa missbildningar på växterna utgöras
af de sjukliga ansvällningar af cellväf, som orsakas af insekter
och äro bestämda att gifva deras yngel skydd och näring.
Antalet insekter, som frambringa galläpplen, är icke litet; hit
höra nämligen flugor, isynnerhet af gallmyggornas grupp, några
skalbaggar och vecklarefjärilar, bladlöss, såg- och gallsteklar.
Ingen växtdel är säker för gallbildningar, hvilka fördenskull
också förete en stor mängd växlande former.

Galläpplesteklarnes honor ha ett mycket långt
äggläggnings-rör, bestående af tre i hvarandra falsade, flata nålar. Med
tillhjälp af detta äggläggningsrör inför honan ägg på ägg i
unga, lifskraftiga växtdelar, hvilkas väfnad retas af en af
larverna afsöndrad vätska, så att de larven närmast liggande
cellerna börja lifligt tillväxa. Från dessa celler fortplantas
retningen till andra närgränsande celler, och på detta sätt
uppstår larvens bostad, galläpplet. De närmast larven liggande
cellerna bli rika på näringsämnen, och boningens yta bekläder
sig ofta med hår och borst, som hindra fiender att intränga,
— ty äfven larven i galläpplet har sådana — eller afsöndrar
en söt vätska, som ditlockar myror, hvilka sedan hålla vakt
och hindra andra insekter att angripa galläpplet.

När larven är fullväxt och icke längre behöfver äta och
växa, så försvinna också födoämnena i hans boning och väggarna
bli i stället tjocka och hårda. Larven kan sedan i lugn och
ro, ostörd af yttre förhållanden, tillbringa vintern eller
förbereda sitt uppträdande såsom färdigbildad insekt. Äfven
andra än värdarne själfva finna dessa boningar förträffliga.
Vissa gallsteklar bilda nämligen själfva aldrig galler, utan bo
såsom inhyseshjon i andras galläpplen. Därtill finnas
parasit-steklar, hvilka lefva såväl af värdarne som deras gäster,
hvarigenom ett större galläpple ofta kan innesluta en liten värld
af samboende djur.

De galläpplen, som åstadkommas af gallsteklar, öppna sig
aldrig, utan stekeln äter sig ut genom ett litet hål. Larven
ligger vanligen omsluten af en fastare, stenartad kärna, den

Naturen och människan.

27

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jun 11 16:23:06 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kulhist/1/0437.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free