Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ryggradsdjuren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RYGGRADSDJUREN.
427
enda medel. Det verksammaste af alla medel synes vara sprit
intagen i riklig mängd, likgiltigt i hvilken form, om såsom
alkohol, rom, arrak, konjak, brännvin eller starkare vinsorter.
Likaså torde varma bad, helst ångbad, och olika slags
svett-drifvande medel böra i hvarje fall förordas. Fayrer meddelar,
på grund af otaliga försök, i korthet följande föreskrifter för
behandlingen af en ormbiten människa. Omedelbart efter bettet
tillsnöres ett band kring den sårade lemmen ofvanför såret så
hårdt som möjligt, i nödfall med tillhjälp af en pinne. På
vissa afstånd anlägges ett andra, tredje och fjärde dylikt band
ofvanför det första rundt omkring lemmen och förfares med
dem som med det första. Därpå uppskäres såret med ett
hastigt snitt och får blöda eller suges ur, om någon erbjuder
sig därtill, eller ock tages ett brinnande kol, ett glödgadt järn
eller, om man så hafva kan, lapis eller något annat frätmedel
för att därmed bränna det. Har en af de farligaste ormarna
sårat ett finger eller en tå, är det i vanligaste fall rådligast
att afskära eller afhugga den sårade lemmen; kan den icke
aftagas, bör såret åtminstone utskäras så djupt, som man vågar
utan att göra skada. Man bör lämna den bitne i ro och icke
plåga honom med alla slags rörelser, såsom ofta sker. Invärtes
användes salmiaksprit eller hjorthornssprit eller, ännu bättre,
varm sprit, varmt brännvin, glödgadt vin o. dyl. i vatten, men
lämpligast icke alltför mycket på en gång, utan i smärre doser
tätt efter hvarandra. Börja krafterna aftaga, måste man lägga
senapsdeg eller varma dukar på kroppen, äfvensom använda
kalla duscher.
De giftiga ormarna indelas i flera familjer, såsom giftsnokar,
hafsormar, huggormar och gropormar. Till den första familjen
höra de sydamerikanska praktormarna, hvilka icke utan skäl
bära sitt namn på grund af sina lysande färger: svart, hvitt
och korallrödt, vidare de särdeles farliga arterna bungarum och
krait från Indien och östra Asien, af hvilka, i synnerhet den
senare, ett förfärande stort antal olyckor och dödsfall vållas,
särskildt därigenom att kraiten har den obehagliga vanan att
oftare än någon annan orm intränga i männskors boningar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
