Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Härstamningsläran och arternas uppkomst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
484
HÄRSTAMNINGSLÄRAN OCH ANTERNAS UPPKOMST.
utan att dö, såsom t. ex. guldfiskar en köld af — 8—15 ’,
grodor ända till — 28 °, ormslån till — 25 °. Djuren kvickna
emellertid åter till lif, blott de upptinas med nödig försiktighet.
Det är nästan omöjligt att iakttaga näringsförloppet hos
de flesta djuriska celler, såsom t. ex. hos nästan alla
väfnads-celler, enär dessa lefva af flytande föda. Vissa celler hos högre
djur, de färglösa blodcellerna, och de flesta encelliga djur kunna
emellertid matas med fasta näringsämnen, hvilka de upptaga
på sådant sätt att de omsluta dem med sina skenfötter, suga
ur dem allt, som de kunna införlifva med sin egen
kroppssub-stans, och åter utstöta de osmältbara resterna. Cellerna icke
blott använda födan till sitt eget uppbyggande och underhåll,
utan kunna också af densamma alstra andra ämnen, såsom
fallet är t. ex. hos många urdjur, som bilda hus af kisel
eller kalk.
Protoplasmakroppens fortplantning sammanfaller med
cellens, hvarför vi nu måste ägna vår uppmärksamhet åt denna.
Cellerna. Djurcellernas storlek är mycket växlande. De
minsta torde vara de manliga sädescellerna, hvilka med afdrag
för svanstråden, i synnerhet hos däggdjur, ofta mäta blott O,oo3
mm. De största cellerna äro äggcellerna. Gulan i fågelägget,
hvilket allena utgör ägget i egentlig mening, befriadt från dess
hinnor, äger en cells betydelse och kan hos strutsägg nå en
genomskärning af flera centimeter.
Till formen växla cellerna i hög grad. Fritt lefvande
celler, hvilkas former icke bestämmas af deras omgifning, äro
i hvilotillstånd mestadels klotformiga eller ovala; förenade i
väfnader kunna de däremot antaga alla möjliga former,
mång-kantiga, prismatiska, förgrenade, trådformiga, stjärnformiga.
Cellkärnan. Utom protoplasma aga cellerna alltid en
kärna, ofta också flera sådana. Kärnan är cellens viktigaste
del, som spelar hufvudrollen vid dess förökning. Högst
sannolikt ha ursprungligen de första lefvande väsendena på vår jord
bestått af en enda cell utan kärna, såsom förhållandet än i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
