Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Härstamningsläran och arternas uppkomst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄRSTAMNINGSLÄRAN OCH ARTERNAS UPPKOMST.
485
dag är med några få mycket lågt stående encelliga alger af
släktet Chroococcus.
Såsom cellens centralorgan har kärnan vanligen sin plats
midt i protoplasman. Liksom den öfriga protoplasman ter sig
cellkärnan såsom en färglös slemklump, beklädd af en mycket fin
hinna, den s. k. kärnhinnan, som innesluter kärnsaften och
ett i denna utbredt fint nät af trådar, de s k. kärntrådarna,
hvilka bilda en kärnstomme, i hvars mellanrum ofta en eller
flera starkt ljusbrytande kroppar, kärnkroppar, finnas.
En cellkärna nybildas aldrig af protoplasman. Kärnornas
förökning sker alltid endast genom tudelning eller klyfning,
och häraf framgår, att de många billioner cellkärnor, som finnas
i en stor planta, t. ex. ett träd, eller i ett djurs eller i
människans kropp, och jämte dessa kärnor äfven de till dem hörande
cellerna samt och synnerligen måste föras tillbaka till en enda
kärna, som vid sin befruktning erhöll impulsen till delning.
Alla mångcelliga lefvande väsen börja fortfarande liksom under
urtiden sin till voro såsom encelliga väsen.
Hvarje celldelning inledes och möjliggöres öfver hufvud
först genom cellkärnans delning, som föregår densamma.
Cellkärnan är i groddcellen, fröet, den nyblifvande organismens
byggmästare. Cellens egentliga raskaraktär är fäst vid kärnan,
medan protoplasman, som omgifver kärnan, är dess skydd och
näring.
I hvarje cellkärna hos en organism slumra anlagen till
hela organismens egenskaper. Då vid befruktningen kärnan i
mannens sädescell intränger i och på det innerligaste förbinder
sig med moderns äggkärna, fortplantas icke allenast arten från
släkte till släkte, utan allt efter de faderliga eller moderliga
egenskapernas öfvervägande liknar afkomlingen ur denna
förbindelse mera fadern eller mera modern, hvilka stå honom
lika nära. Det anmärkningsvärdaste härvid är, att icke hela
kärnan, utan endast den fastare, nätartade kärnstommen är
bärare af ärftlighetssubstansen. Af färgämnen färgas substansen
hos denna stomme kraftigt och har fördenskull fått namn af
kromatin, medan den öfriga delen, hvilken icke så lätt låter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
